Clap along if you know what happiness is to you

Instick i texten

Kategori: Allmänt

Åhå! Jag lovade mig själv att inte fastna vid datorn när jag kom hem. Vad gjorde jag? Jag kom hem jättetaggad för att fixa iordning min katastroflya och började med att betala lite räkningar som legat på bänken ett tag. Ja, sen var det ju så jäkla bra musik som jag bara var tvungen att titta upp lite texter till. Och så lite facebook.. Ja, och bloggen. Jag älskar min blogg. Jag älskar att sitta här och få ur mig allt. Egentligen borde jag bara skriva det nån annan stans och inte publicera men då skulle jag aldrig någonsin kolla igenom och komma ihåg. För mest är det ju för min skull. Men vet ni? Jag har faktiskt börjat skriva ner lite prylar i min tankebok igen. En bok jag skrev en hel del i 2011 men som jag rev ur alla skrivna sidor ur och eldade upp. Dock vet jag att det ska finnas ett par sidor någonstans, men jag har ingen aning om var. De kan ha försvunnit i flytten eller om de helt enkelt har gått för skräp nån annan gång. Men okej, om någon hittar de sidorna efter att jag har försvunnit så menar jag varje ord jag skrivit.
 
Hur som hellst. Det är perfekt att ha den boken så jag kan få ur mig det där lilla sista som jag inte kan skriva här, av rätt uppenbara skäl. Det här är en helt öppen och offentlig blogg, och jag skriver öppet om mina känslor och tankar. Det är ju ett aktivt val även om jag aldrig funderar över det sådär. Men ibland händer det att jag får sudda nått stycke och det är så synd att inte kunna få ner de pusselbitarna någonstans. Det händer saker som inte ens är värt att slösa energi på och som folk inte alltid behöver veta om, men som faktiskt betyder något ändå tyvärr.
 
Sen vet ju alla att jag är som en jäkla berg-och-dal-bana. Ibland kanske man vet bättre efter, men ångrar gör jag aldrig. Jag vet, ja, jag vet faktiskt att jag hellre har alla de här känslorna än är som ett streck. För om jag är sjukt nere så vet jag innerst innen någonstans att jag kan bli precis lika uppe. Att vara neutral hela tiden och inte känna något alls är ju bland det värsta som finns. Jag kommer ihåg tiden då det var allt jag önskade och jag förstår mig själv, men nu vet jag bättre. Om du inte har några känslor kan du inte leva på riktigt. Leva = Skratta.
 
Så jag lever. Det är förbannat jobbigt att leva men jag är glad. För framtiden finns alltid där. Jag har nya planer på gång!
 
Med Lycka
 
/Ao
I'm a jerk - but you, dude is a real dick!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: