Söndag kväll. Sitter vid köksbordet med ett glas flädersaft och funderar på vad kvällen skall innehålla mer. Jag har ett par olika alternativ:
1) Krypa ner i sängen och sova
2) Krypa ner i soffan och glo på film
3) Ta tag i den urtråkiga rapporten som måste skrivas.
Frågan är bara om jag somnar om jag lägger mig nu. Det finns inge värre än att ligga å stirra upp i taket. Risken med att starta en film är att jag känner mig oeffektiv och stressad över att jag borde göra uppgiften. Om jag dock börjar med uppgiften så kommer den nog bli skitdålig då jag inte har varken ork eller motivation. Känner jag mig själv rätt så blir det slösurfande ett tag till i beslutsångesten och sen kravlar jag mig till sängen.
Imorgon har jag dagen fri från praktik och det är väl tänkt att jag ska använda den till rapporten. Fatta va skönt att ha kommit en bit på väg. Eller kanske bli klar (härliga tanke). På kvällen blir det en sväng till ridskolan för att umgås lite med hästarna och ladda upp batterierna inför de tre sista praktikdagarna.
Som ni märker på innehållet i inlägget så har jag noll motivation till att anstränga mig. Det är väl mest tidsfördriv för att jag skall tycka att det är för sent att börja med uppgiften. Nä hörrni, jag tror att någon får komma och putta igång mig. På med musik och ta tag i livet.
Med Lycka
/Ao
Vi var stökiga och stöddiga Jag var nästan inte dödlig Alla andra var så prydliga Jag kommer kanske se tillbaks nån dag När allt det är förlåtet
Jag borde inte alls blogga nu. Jag borde dra på mig andra kläder och göra mig redo för äventyr. Men här sitter jag iklädd blå mysstrumpor, rutiga pyjamasbyxor och en grå t-shirt med spindelnätstryck på. Jag har även lite av gårdagens maskara smulat runt ögonen och håret i ett enda stort burr Och ett stort leende på läpparna. För det hände nyss något som fick mig att asgarva. Och det är det jag tänkte berätta för er.
Jag sittter här vid köksbordet och för er som inte vet så ser man ut på ytterdörren genom fönstret. Helt plötsligt dyker det upp något i min ögonvrå och jag rycket till lite. Helt plötsligt står det en kille precis utanför fönstret och vinkar. Han ser frusen och kall ut ocg bär på ett brunt paket. Ja vad gör man. Det är klart jag öppnar dörren. Observera min klädsel. Han frågade om jag var den enda som var hemma och tittade finurligt på mig. "Öh, jaa?" sa jag. Han såg lite besviken ut och jag frågade vad det gällde. Då berättade han att paketet skulle till några längre ner på gatan men att de inte varit hemma varken idag eller igår. Vad svarar man på det? Jag stod någ mest som ett frågetecken där. Men så tog han ett djupt andetag och frågade om jag var myndig. "Öh, ja hahaja?" får jag ur mig. "Är du myndig på riktigt?" frågade han. "Jaa, jag lovar" sa jag. Så ville han att jag skulle ta emot paketet och skriva på och sen kunde jag lämna det till grannarna. Och det är ju inga problem. Men hans blick. Han måste undrat var mina föräldrar var, om jag bodde här och framförallt varför jag såg ut som jag gjorde. Och sen kan jag ju, utan att säga det uppenbara, säga att det var kallt ute och t-shirten är tight. Stackars människa!
Nu ska jag reda ut min utstyrsel och dra mot FIKA!!
Såhär på en tisdag tittar jag in på bloggen för att skriva ett par rader. Idag känner jag mig litegrann som vädret. Lite grå och frusen. Men ibland har man sånna dagar då man helst av allt bara vill ligga kvar i sängen. Trots allt har jag varit lite effektiv en liten stund idag. Jag har kluddrat klart min skriftliga reflektion och skickat in. Sen som belöning tog jag en lång varm dusch tills varmvattnet tog slut. Om åtta minuter ska jag sätta mig i bilen för att köra mot Kumla och praktik. Enda kvällspasset under den här praktiken. Annars gör jag bara dagar och inga helger. Känns ganska skönt. Och efter idag har jag bara fem pass kvar innan även denna praktik och kurs är slut. Fast, man får ju inte glömma den geriatriska rapporten som ligger och lurar. Som jag måste börja med. Snart.
Helgen som var innehöll massa kuligheter. Fredagen blev en hemmakväll med allt vad det kan innebära. Lördagen spenderades i stallet och sedan blev det god mat hos Mattias mamma. Söndagen spenderades ute i skogen bland lera och stenar. Jag saknar skogen.
Men hörrni. Jag har så himla mycket roligt framför mig! Helgen bjuder på så mycket kul att jag kommer behöva sova ikapp i ett halvår efter. Och sen helgen på det är det maskeradkalas och bus. Och snart så ska vi till Göteborg på mys! Och ett par helger efter det kommer det bus i Norrköping. Men först och främst - på onsdag, imorgon, är det BONDEMYS! Underbart!
Nä nu är det dags. På med skona. Ut i regnet. Mot oändligheten.....
Nu kanske ni undrar hur det gick med det här att bli frisk. Då ska jag berätta för er att det gick rätt så illa med den saken. Började med att jag inte kunde somna igår och sen efter en natt med nästäppa så ringde klockan och Anna har feber. Men ack, jag fick för mig att vi hade en viktig föreläsning igad så upp kämpade jag mig. Jag hann inte mer än in i salen innan jag insåg att jag lika gärna hade kunnat ligga kvar i sängen.. Så vid lunch åkte vi hem. Och jag hostar och snuvar och har mig. Stallet får vara för idag, det orkas inte med. Istället har jag hämtat ut hostmedicin som jag är tveksam till och köpt två wienerbröd som jag mofflat i mig. Mycket mumsigt!
Kvällen för mig ska bestå av soffhäng. Jag tänkte glutta på någon halvslö film som man eventuellt kan slumra liiiiite till. Sen när älsk kommer hem så blir det väl nått gottisfika och så är det ju PH ikväll. Det är så jäkla fantastiskt roligt att se hur de skämmer ut sig. Jisses.
Imorgon ska jag och P plugga. Eller ja, vi ska göra den där seminarieuppgiften som vi skulle börjat med förra ondagen men som slutade i fäktning och kurragömma. Det kan var bra mycket roligare tyckte vi. Så, plugg imorgon var det.
Tänkte bara säga att jag är väldigt nöjd med mig idag. Visst, jag har inte gjort många knop men jag har tagot en del beslut som legat och väntat. Jag har startat upp saker som behövde komma på rull. Ingenting är klart eller fixat men helt plötsligt är allting igång och livet känns så mycket lättare. Ibland behöver man göra som jag gjorde; skriva en lista och sen bara börja beta av. Jag hade sju rätt omfattande saker att ta atg i som jag skrivit upp på min lista och alla är igång. Imorgon skall jag förhoppningsvis lyckas komma ännu längre. Man får leva på det lilla.
Imorgon har jag även tänkt vara frisk nog för att åka till mina små guldklimpar och hälsa på. Det var för länge sen och det kände jag av väldigt tydligt igår kväll. Jag behöver en mysstund med mina hjärtan för att komma ikapp. Vem vet. Kanske jag är pigg nog för en liten promenad i höstblåsten?
Känslor
Mot soffan!
Med Lycka
/Ao
För jag försvinner ibland Och alla frågar vad jag tänker på Men jag kan inte berätta För man får inte tänka så
Det är fruktansvärt jobbigt att vara täppt i näsan. Så är det. Och det är jobbigt att nästan hosta lungorna ur sig. Det blev en tur till akuten idag för koll och det var i alla fall inte lunginflammation. Jippie! Sv någon anledning känner jag mig lite låg idag. Så nu har jag bestämt att jag ska vakna upp frisk och kry imorgon. Full med energi. Men chansen till att det ska hända är minimal.
Idag har jag funderat sådär mycket igen. Eller ja, det är väl nu på kvällen som jag gar släppt fram lite tankar. De har fått cirkulera runt fritt i huvudet utan att jag har greppat tag i dem. Tankarna har fått vimsa omkring och göra sig smått påminda utan att jag lagt större vikt vid dem. Lyckats få alla tankar att passera, alla tankar utom en. Men den tanken är ingen att ta upp här. Det är ingen tanke att spinna vidare på. Det är bara tankar om det som har varit. Och nog är det så att man måste minnas det som har varit för att kunna komma ihåg vem man är. Jag är den jag är. Jag är nöjd med den jag är.
Nu ska jag ta och göra kväll här hemma och försöka att snörvlande njuta mig igenom denna söndagskväll. En fullproppad vecka väntar så det är bäst att passa på att njuta när man väl kan. Snart är det praktik igen men innan dess är det föreläsningar, seminarium och hemtenta som gäller. Blir trött bara av att tänka på det. Nej, bäst att stänga ner datorn och alltihopa.
Om det fanns nånting att se
hade jag sett det om du kunnat följa med hade du fått det om det fanns nåt mer att ge så hade jag gett allt du är värd det
Om jag visste vilken stad hade vi bott där om jag visste vilket dag hade den varit här om jag visste vilken tid hade jag offrat den för dig du är värd det
Om jag inte varit så hård hade jag känt det om jag inte varit så trött hade jag tänkt det om jag inte varit så sjuk så hade du gett upp för att du är värd det
Torsdag. Snart helg. Känner mig lite risig och det blir ju inte bättre av att föreläsningen idag är långsam och upprepande. Allra helst skulle jag vilja ligga kvar i sängen hela dagen.
Men nu är det alltså föreläsning.. Och jag känner mig rastlös. Finns massor jag skulle behöva hinna. Men det blir väl en annan gång.
