Vilken helg jag har haft! Massor med mys! I fredags var det spel-mys inpå sena natten men alla möjliga roliga spel. Som jag har längtat efter att spela vanliga spel! Och då äntligen var det dags. Hoppas på en favorit i repris snart igen. Sen var det lördag. Efter en relativt lugn förmiddag med massa pyssel här hemma så drog jag, P och Mattias till Gustavsvik och lekte loss i en hel massa timmar! Det var ta mig tusan bland det roligaste jag gjort på länge. Vi plaskade runt och lekte som bara den. Som tre vuxna barn. Men som alltid ska någon skada sig. Den här gången blev det Mattias som fick ett jack i hårfästet i pannan. Men det fick vi tejpat och fixat så vi lekte vidare en stund till innan vi drog vidare och åt gottis på Harrys i Örebro. Mums! Söndagen bestod av en förmiddag på ridskolan i solen och med goda vänner. Eftermiddagen tillbringades även den i solen och jag tog mig an den vildvuxna gräsmattan. Pust. Det resluterade i en fin gräsmatta men även ett fint skavsår på Annas tumme. Ajaj.. Nåja. I söndags var det även dags att på riktigt börja träna inför vårruset den 22 maj. Man har ju, som med allt annat skjutit upp det men nu var det dags att börja på allvar. Jäkla skönt att komma igång igen. Jag har slappat till ett tag nu. Sammanfattningen är iaf att det var en av de bästa helgerna på länge.
Sen är det en sak som gjort den här helgen lite extra speciell. I lördags så var det sex månader sen jag och Mattias träffades för första gången. Ett halvår med mitt hjärta!
Nu är det fem dagars fritt från plugg inann nästa kurs börjar. Helt jäkla underbart! Imorgon är det sovmorgon. Behöver inte kliva upp ur sängen förän strax före ett när jag ska vara på vårdcentralen. Kvällen imorgon skall spenderas med de bästa på bästa sätt!
Imorgon så har jag en dag att andas på. Ändock skall jag upp innan åtta och ringa vårdcentralen. Nu är jag trött på det här med solen och min hud. Och jag är lite trött överhuvudtaget faktiskt. Har fixat fram lite grönsaker och dipp och ska njuta lite av den här kvällen innan jag ska krypa i säng relativt tidigt.
Det betyder att jag inte ska sitta här och knappa. Nu ska jag mumsa och sen sova alltså.
Soligaste dagarna på länge har vi haft. Vadhar jag gjort? Jag har bränt mig. Aj. Kanske att npgit tänker bli till färg, det återstå att se. Men jag tror att min eventuella solallergi håller på att blossa upp - i sverige. Inte kul. Å andra sidan är det väl lika bra så att man kan söka någon hjälp för det här hemma och slippa få kortisonsprutor i skinkan utomlands..
Var på gång med ett långt fint inlägg. Men luften gick precis ur mig.
Planen för idag gick upp i rök. Just nu skulle jag varit nere på Elmia och umgåtts med vänner och skrattat. Så blev det alltså inte. I morse ville jag mest dra täcket över huvudet och deppa för att jag inte blivit frisk. Vad är det för fel på mig då? Ja, huvudet vill sprängas och feber har jag. Halsen river och näsan rinner en del. Och så detta illamående som kommer och går. Ingen magsjuka eller influensa. Nej, nått illamående som jag inte ens vet om det hör till min förkylning. Det är egentligen inte ens så jag vill kräkas. Det är bara som att det kittlar typ vid diafragman eller nått. Skitkonstigt. Men jag tänker att det går väl över som allt annat.
Så vad har jag gjort idag då? Jo, jag har käkat alvedon för att orka vara uppe. Och när jag mått som bäst har jag försökt plugga lite. Sen blev det en stund i solen men det är så svårt när man har feber och kroppen inte ens vet om den är varm eller kall. Nåja, det är som det är. Grundmålade halltaket (med en usel roller (jag är inte alls ringrostig på att måla)) nu på eftermiddagen när jag deppade ihop när jag såg alla bilder som alla lägger upp från Elmia och speciellt från bussen. Typiskt.
Nu ska jag lta fram massa gottis och dra på en film tror jag. Känns som ett lagom kvällsgöra såhär när vi varit duktiga här hemma allihopa.
Planer för framtiden? Nästa vecka skall inledas med tentaplugg till onsdagens tenta. Usch ja. Massa omvårdnad vid massa jobbiga sjukdomar. Men det löser sig tids nog. Det är inte dags att börja stressa upp sig över det än. Innan dess ska jag leva lite.
Det är en grej som är så kul. Något som jag inte kan skriva. Det är ju så synd. Och varför tar jag ens upp det nu när jag inte ens kan skriva ut det? Ja, vem vet. Det bara blev så. Och så kom jag på en till kul sak jag inte kan skriva. Shit, jag brukar aldrig censurera mina inlägg.. Nåväl.
Igår var det kulkalas. Då hände det också mycket roliga grejer. Kanske saker som inte mår bra av att stå med på bloggen. Så jag skriver väl inte om de heller. Jag får väl helt enkelt trösta er med att säga att kvällen innehöll hångel, pussar och rumpnyp och så vidare. Och såklart en stor portion rumpskakande. Dock var det fruktansvärt dåligt med folk ute. Fast vad gör väl det egentligen. Det är bara att man ser till att det blir kul ändå. Woop woop!
Idag då? Ja efter att ha sovit som en stock i tre timmar raklång över sängen och över Mattias arm och mage (= mysigt igår, ont i ryggen idag) så ringde klockan och herren i huset hoppade upp. Det var dags att lägga golvet i hallen. Själv låg jag kvar och gosade under täcket nån timme till innan det var frukostdags. Ätit frukost massor med dagar i rad nu. Tror det måste vara nått slags rekord för mig. Nu sitter jag här vid bordet och tänkte försöka plugga liiiite (kommer inte bli något alls) medans de lägger klart golvet. Senare idag är det 25-års fest och mitt i alltihopa ska jag ut till stallet. Fullplanerad dag.
Idag är även en sån dag när jag känner mig fruktansvärt oövervinnerlig. Det är nästan så jag blir lite skraj för mig själv. Ingenting kan plocka ner mig på jorden när jag känner såhär. Jippie! Vad beror det på? Hormoner? Lycka? Trygghet? Antagligen en blandning.
Hittade något lite sött i morse när jag låg i sängen. Inte något som är direkt vad jag skulle vilja ha på väggen på nån tavla eller nått, men ändå.
Som vanligt blir det bäst om man kryddar lite extra efter smak. Mina kryddor jag skulle använda i det här receptet är:
Öppenhet
Respekt
Kommunikation
För att ett förhållande ska fungera så måste det finnas med. Ett förhållande där man inte pratar med varandra eller säger hur man känner är ju dödsdömt. Om man ska vara med någon måste man kunna vara sig själv. Man måste bli respekterad för den man är samtidigt som man inte får glömma att respektera sin partner för den han/hon är.
Sitter och är smått besviken på studiehandledningen. Jag har suttit här från och till och kämpat med en jävla stor uppgift. Och jag har hela tiden tycket att litteraturen att använda till referenser varit alltför knapp. Så fick jag tips på en bok till en annan snarlik uppgift. Ja, vad ska jag säga. När jag slog upp den var det som att alla bitar föll på plats. Där kunde jag hitta källlor till allt jag velat skriva. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska radera mina 5,5 A4 och börja om, eller om jag ska försöka reda ut det jag redan skrivit. Extraarbete hur som. Känns väl vettigt om föreläsarna tar upp en sån här bok i litteraturtips istället för sånna som inte har ett skit med någonting att göra. Suck. Tar tag i det snart. Typ inatt efter några glas med brudarna.
Nu sitter jag och väntar på ett P ska storma in och vi kan göra en helt annan uppgift inför ett seminarium på måndag. Ingen vila här inte. Under tiden som jag väntar på henne ska jag nog ta mig an all torr tvätt som ska vikas. Egentligen borde jag väl inte. Blev sånt liv när Mattias sa att han inte fick göra någonting här hemma längre. Men det känns så onödigt att bara sitta och glo. Jag sa åt honom att han får äran att dammsuga huset och under sängen när han får lust. För jäklar va dammigt det kan bli under sängen väldigt fort.
Ja, så ikväll då. Då kommer mina b r u d a r hit eller till lägenheten (man vet aldrig vart man hamnar) för lite kalas. Det var ett tag sen vi var ute allihopa så det ska bli trevligt!
Stop. Nu är det paus. Nu ska jag andas en stund. Lyssna på lite bra musik och höra på hur Mattias fixar och donar. Har precis startat två tvättmaskier. Blir lagom att hänga tvätten innan sängen väntar sen, eller vänta med det till imorgon bitti. Vilka sköna val.
Idag har vi haft KTC-examination. Denna press att behöva stå framför en lärare som sitter och stirrar på en och glor som man är helt knäpp. Javisst jag är knäpp, men jag kan det här. Dock är det alltid jobbigt det där med examinationer när man inte får ha något sorts hjälpmaterial eller nått liksom. Hur ska man kunna hålla allt i huvudet. Ja, inte vet jag om jag kuggade eller blev godkänd. Med tanke på att jag fick en liten blackout och inte riktigt hängde med på vad jag pratade om så är risken stor att jag inte fick med allt. Men det beror helt på vad examinatorn vill ha. Det är sånt man inte vet. Usch. Hur mycket ska jag kunna berätta om levercirros och blodtransfusioner liksom? Hur mycket ska jag hinna med på 25 minuter? Alla dessa lagar, författninger, etiska resonemang och hygieniska principer. På det är det såklart momentet som skall utföras enligt konstens alla regler och motiveras och det ska talas om risker och fördelaroch nackdelar. Tycker det vore nog. Men icke. Sjukdomen skall även den redovisars och alla symptom i patientfallet ska härleda och man skall ge omvårdnadsförslag. Sen skall det även kopplas ihop med momentet. Ja, på 25 minuter. Så man kan ju inte prata allt för mycket om sjukdomen tänker jag. Nåväl, gjort är gjort. Behöver jag göra om så gör jag det. Nu ska jag försöka släppa det där tills resultatet kommer om ca två veckor. Wohoo!
Vad har mer hunnits med idag? Jo god lunch i stan med brudarna. Mums! Gott, men inte fantastisk mat idag. Efter det styrde vi kosan mot Kullbergska sjukhuset. Ja, vad ska man säga.. För er som har hängt med länge på bloggen så vet ni att jag haft en knöl i ljumsken ett par år. Jag har gjort undersökningar, ultraljud och röntgenundersökningar hit och dit. Och ingen har hittils kommit på vad det är för knöl. I Juli 2012 gjorde jag en magnetröntgen och för ett par veckor sen fick jag brev om att jag var välkommen på läkarbesök på Kullbergska. 1,5 år (!) senare. Ja, man hinner bli lite nervös i väntrummet. Efter att ha haft så mycket cancer runt sig och på praktiken är det det ända man kan tänka på. Även om det vore hur ologiskt som helst. Ja, hur som helst. Jag fick träffa min favoritläkare som jag träffat åtskilliga gånger i samband med olyckan när jag blev sparkad av en jättehäst i magen så levern gick sönder, och även i samband med denna knöl och alla undersökningar. Hon visade mig röntgenbilder och vi kollade på röntgensvar. Det vi kom fran till var att det är en vätskeansamling, ett ljumskbråck eller vad sjutton som helst. Hon kände även efter den men knölen, som kommit och gått, hade gömt sig sen några månader tillbaka. Det gjorde ont. Hon sa att de skulle ha en stor konferens med massa läkare och specialister som ska titta på mina provsvar och se vad sjutton det är. De tycker fortfarande att jag är ett väldigt spännande fall. Vi får väl se om det går så långt att de ska öppna upp och kika vad det är.
Lagom uppspelt och stressad som jag var fick jag gå ut till undersköterskan som tog ett blodtryck på mig av någon anledningen som var lite oklar. Ett blodtryck på 100/71 när man är uppe i varv tycker jag är lågt som tusan. Men ja, jag lever ju iaf. Men det är ju inte underiligt om jag tycker det snurrar lite när jag kastar mig upp ur sängen på morgonen (som om det skulle hända ofta liksom).
Nu ikväll var Rasmus och Sabina på besök. Vi kikade på Arga Snickaren. Ibland undrar man hur människor tänker när de påbörjar projekt..
Gud vilket trist inlägg det blev hörrni. Massa text och bara massa skit egentligen. Kan avsluta med att säga att imorgon blir det shopping med bruttorna. Och även lite plugg inför seminariumet på måndag.
Imorse var det helt grått ute. Nu är det strålande sol mellan molnen. Och en del blåst kanske. Men lite tvärt om mot igår. Hur som helst. Imorse vaknade jag halv sex och var astrött i ögonen med kroppen var utvilad. Så inte kunde jag somna om inte. Vad soade jag mig med då? Jo, jag la mig på rygg, stängde ögonen och lyssnade. Jag har alltid tyckt att det är ett väldigt tyst hus det här. Inga läten från huset eller dess själ liksom. Det ända man brukar höra är akvariet som bubblar, en fläkt som går och sovande andetag. Inga knäpp från väggarna, inga kranar som droppar. Men i morse försköte jag lyssna lite mer. Försökte lyssna bortom akvariet och fläkten. Jag kom fram till att huset har liv, om än kanske inte lika mycket liv som hus jag bott i förut. Och ja, ni får väl tycka att det här låter helvimsigt, men så var det iaf. Lagom när jag tyckte att jag möjligtvis var lite trött vände sig Mattias, kröp intill och somnade om dreglandes på min kudde. Livet kan inte vara så mycket bättre än just då.
Idag ska vi tokhetsa in allt plugg i huvudet. På onsdag är det praktisk examination. Det är en hel del som vi måste kunna som ett rinnande vatten, både praktiskt och teoretiskt. Massa fakta om lite tvetydiga sjukdomar. Symptom, åtgärder, observationer... Ja, allt liksom. Men det känns som efter den så släpper nog det värsta. Då är det bara en tenta och två seminarier med tillhörande uppgifter kvar att beta av denna månad. Sen är den här kursen slut. Äntligen. Och jag skulle tacka min ängel om jag slapp få rest kvar efter det här, framförallt inte på den praktiska examinationen. Upplägget på den är verkligen helt åt helvete. Nåja, inte flippa mer om det.
Jag är fortfarande väldigt trött i ögonen förresten...
I morse var himlen alldeles blå och solen sken. Nu är det mest grått och eländigt. Men inte kan nån förstöra mitt humör ändå. Känner mig på sånt topphumör så man nästan spricker. Varför? Ja, varför inte liksom? Det är bara att vara glad för det men har och leva med det. Och jag är glad. Jag är så innåt helsike glad för just idag har jag allt. Nåväl, nästintill. Men jag har känslan av att livet är toppen.
Sitter och klurar på mina tatueringsplaner. Hade sånt starkt sug här för ett par dagar sen att bara dra iväg till en studio och köra igång direkt, men jag vet bättre. Jag kan inte bara kladda dit nått på samma sätt som jag skulle kunna kladda ner nått på ett papper. Mina tatueringar ska betyda något för mig. Jag skiter väl egentligen i vad andra tycker om dem, det är i huvudsak innebörden av dem som är viktigt, men det är klart jag vill att de ska se bra ut så man kan visa dem. Dock tänker jag inte prata så mycket mer ingående om mina planer såhär i förväg. Det vore att förstöra spänningen. Men jag kan säga er att det blir ingen innan augusti i år. Punk slut på det. Och det blir nog inga fler tatueringar än de tre jag har i tanken. Dock måste jag kasta om ordningen lite på dem. Nästa sommar jag kan ju inte gå och tatuera mig på armarna för då är det jobb som legitimerad sjuksköterska som gäller. Hur skulle det då se ut med en halvläkt tatuering. Funkar liksom inte.
Hur som helst. Mina händer och lederna därikring har skött sig toppenbra i vinter. Men nu.. Jag senaste dagarna så har det känts lite. Och just i denna stund så värker fingrarna så jag tror jag ska gå av. Men jag är glad ändå. Klart man inte ska gnälla, men lite ledsen blir man att de inte bara kan funka som de ska. Fast jo, det gör de ju. Det är bara lite ajaj i dem. Det går nog över tills imorgon om jag bara får räta ut fingarna när jag sover. Det här låter helt sjukt nu när jag tänker efter. Det låter som jag har världens krokfingrar, och så är det ju inte. De ser ut som helt vanliga fingrar. Bara det att de gör lite ont. Ah, skit samma hörrni.
Förresten, kommer ni ihåg min nackspärr? Jag har hittat något så fantastiskt som en TENS-apparat. Och inatt förstår ni. Ja inatt så sov jag halva natten på mage. Det har inte hänt på över ett år. Och jag kan inte annat än säga att TENS-apparaten lindrat min nackspärr så otroligt mycket. Det är inte helt bra. Men det känns fantastiskt att kunna röra på huvudet.
Nog om allt. Nu ska jag sjunka ner under en filt i soffan och mysa. Eller kanske skruva ihop lite garderober till nya sovrummet. Eller tvätta. Den som lever får se.
Empati. Skrivprogrammet i datorn vägrar stava till empati. Ja, ingen jäkla empati får jag från datorn. Ingen empati får jag från plugget heller. Skulle sitta fint med lite inspiration nu.
En litet tag senare vet ni. Ett gaska stort litet tag senare sitter jag här. Men inte har jag så mycket att berätta tror jag. Praktiken är slut och jag är lycklig som aldrig förr. Men plugget drar igång stenhårt och jag blir fruktansvärt utmattad så fort jag tänker på det. Borde fixa den där sexsidor långa uppgiften som jag skjutit framför mig. Borde även plugga som ett jäkla as inför KTC nästa vecka. Borde skriva en redovisning om bemötande och skit och så borde jag plugga inför tentan. Sen är det säkert hundra saker till jag borde göra. Men jag orkar ta mig sjutton inte. Usch, när ska man hinna andas?
Nä, nu ska jag ringa pappa innan jag ska stirra en stund till på rubriken till ett arbete jag faktiskt börjat med..
