This time I'll try not to get hurt This time I'll stay untouched by pain and dirt This time I'll stick to what I've learned This time I'll fly so low I won't get burned
För två år sen ganska precis, med en felmarginal på två timmar, så skrev jag nedanstående inlägg i ett försök att få ut några tankar. Jag kommer ihåg att jag kände mig vilsen då. Jag visste inte hur kort tid det var kvar. Att det egentligen var den natten jag pratade med min mamma för sista gången i livet. Det gör ont. Det gör så jävla ont.
Stora tunga svarta regndroppar ramlar ner utanför fönstret. Marken är kall och våt. Inne i husen lyser adventsljusstakar och adventsstjärnor. Människorna sover i sina sängar och vet ingenting om allt. Halva natten har passerat obemärkt förbi utan att någon stoppat den. Alla vill vi bara ha en ny dag. Vi stressar vidare för att få en ny dag, en ny chans till lycka. En ny chans till livet. En risk. En risk för att göra bort sig. För att bli borttappad. För allt. /Ao Med lycka /AoKänslan måste fram
Jag är så jävla glad att jag aldrig föll den där gången. Jag är så glad att jag kan ta den där meningen som jag fick höra som ett uppmuntrande ord och kanske inte som den var menad. Jag är nöjd med mig själv, jag kan välja att ta det som jag vill. Jag vet vem jag är. Det är nog det som är grejen. Och jag vet att andra vet att jag vet vem jag är. Det underlättar så jävla mycket. För man kan inte längre trycka ner mig. Och reaktionerna från människorna som förut lyckats när de inte lyckas är helt oslagbar.
Det har inte hänt så mycket på sista tiden. Samtidigt har det hänt hur mycket som helst. Tänkte skriva om inget och allt nån gång snart. Kanske nu på förmiddagen innan praktiken. Vem vet. Men jag lever iaf.
Nu tar jag helg mitt i veckan. Tre dagar borta från praktien. Vad ska jag göra nu då? Tja, just nu sitter jag i min soffa och undrar om jag lika gärna ska krypa ner i sängen och stirra upp i taket. Känns vettigare än att sittta i soffan och göra samma sak. Fast jag är sugen på chips. Men jag har inga chips hemma.. Hmm.. Vad gör man? Äter popcorn istället? Åker och köper chips? Orkar inte starta bilen. Suck. Jag är sjukt sugen på salt. Och fett. Hmm.. Eller bara gå och ta en varm dusch istället för att käka nått alls. Nåja.
Vad har jag för prylar att göra under min "helg" då?
Idag är det den sista dagen på den här veckan. Söndag. Har vi söndagsångest av anledningar mer än att det är måndag imorgon? Nja. Inte direkt. Mest är det vääl för att den här helgen inte alls blev som planerad. Och för att jag fått veta saker jag nog faktiskt inte behöver veta. Men nu är allt som det är och det är inte så mycket mer att göra än att acceptera livet och gå vidare. För det gör det hur som hellst. Och tur är väl det. Vll ni veta varför? Jo för att nu är det bara fyra veckor kvar på den första praktiken. det motsvarar 16 pass. Sen har jag två veckor i lindesberg att se fram emot. Sen en tenta och så är det här året slut.
Jag är sjuk nyfiken på vad som kommer hända nästa år. Alla fantastiska upplevelser jag har att vänta. Det enda jag vet om nästa år är att jag börjar hela skiten med en tenta, att jag och P ska dra till Turkiet över sommaren och att jag har en ny tatuering på gång. Där emellan kommer det få plats både tårar och skratt. Det är vad som kallas livet har jag hört.
Nu ska jag ta mig i kragen och borsta tänderna och krypa ner i sängen. Sen ska jag ligga där i lugn och ro utan stress för att behöva somna fort. Imorgon börjar jag 14:00 och går till 22:00. Sen blir det stress men det är ingen idé att tänka på det nu. Jag får ta det steg för steg helt enkelt. Framförallt måste jag tänka på att skratta = leva mera. Tycker att det varit lite dåligt med det emellanåt.
Hörrni, godnatt! Ha en helt jäkla fantastisk dag imorgon! Det ska jag se till att ha!
Med Lycka
/Ao
Never regret something that once made you smile
because at one point it was exactly what you wanted
Idag har varit som en onsdag. Vi missade onsdagsmyset och tog igen det idag istället med allt vad det innebär. Helt jäkla underbart! Dock är jag en gnutta trött. Puchade upp mig ur sängen 04.45 i morse efter att ha sovit skit. Längtade efter sängen hela dagen. Nu har jag äntligen krupit ner under täcket. Men är jag redo för att sov? Nej nej. Jag ska skriva klart min reflektionsuppgift innan jag kan vila huvudet mot kudden. Imorgon drar jag med bruttorna en sväng till stallet innan vi styr kosan mot Bålsta. Kanonkul!
Hörrni, appropå det förra inläggets andra halva så kan jag bara säga att jag är förbannat glad. Jag är ruggit glad att jag kan ta fram en känsla och ett senario i mitt huvud när jag ens tror mig kunna ana en förändring. Jag vet hur läget ligger, det finns inget jag kan göra åt det - jag ska vara glad för det. Jag ska vara glad att allt inte bara gick åt helvete. Fasiken va bra allt håller på och blir.
Så, nu är det dags att kladda ner den där jäkla reflektionen så jag får vila ögonen snart. Jag har börjat lite och jag tror banne mig att det löser sig nu. Jag har liksom bestämt det. Och jag har bestämt att på måndag tar vi nya tag med praktiken och visar allihopa vart skåpet ska stå och att jag vill och kan. Massor med ansvar till Anna. Wooho!
Jahaja. Vad ska vi börja med? Bra eller dåliga nyheter? Ah, jag behöver få ur mig all skit jag tänker på så här kommer det nog först.
Jag blir galen. Jag orkar fan inte med plugget. Den där uppgiften jag skrev om i förra inlägget har fått mig att gråta krokodiltårar idag. Jag får ingen rätsida på någonting alls. Det suger. Löser det sig inte imorgon med alla problem jag har just nu så ska jag hoppa av denna jävla skitutbildning. Jag behöver komma igång med att beta av allt som står i studiehandledningen. Jag behöver rycka upp mig och ta för mig mera. Nåja, det visar sig efter imorgon. Just nu ligger jag i sängen och ska väl försöka slumra till om en stund. Klockan ringer 04:45 imorgon. Doch verkar det helt omöjligt för någon håller på och tvättar i tvättstugan. Det kanske inte låter som något problem, men det är det. Varför? Jo för att människan har inte stängt dörren till tvättstugan och har fläkten i torkrummet igång. Det surrar som fan. Men, det är ändå inte största problemet. Det värsta är torktumlaren. Det låter som ett dunkande hjärta när den är igång. Alltså, fattar ni att den står ikällaren och jag bor liksom på tredje våningen och jag hör den. Det är ju sjukt.. Vad fan gör man åt det? Den har ju inte alltid varit sån.. Och hur överlever de som bor längre ner? Nåja. Men fatta hur mycket jag hatar att bo här.. Dessutom låter det som om de håller på och slår ihjäl varandra i nån lägenhet nära mig. Faan alltså, låt mig va!
Vill vi höra något roligare? Ah, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här.. Jag är så sjukt nöjd över en annan grej. Det kanske är en sak jag borde gjort för längesen, men som jag inte hart styrka nog att göra tidigare. Jaa, jag kan inte ens skriva det rakt ut för det skulle sabba så mycket och ni vet egentligen ingenting om någonting alls. Men det är en känsla jag vill förmedla. Det är en känska av lättnad, oberoende, makt. Det känns som att en liten pusselbit jag verkligen försökt lägga rätt helt plötsligt passar efter att jag snurrat färdigt på den.. Den liksom klickade dit och jag höll fast den tills jag verkligen såg att det var rätt. Fattar ni någonting alls? Men för fan, det jag säger är att jag faktiskt är på väg åt rätt håll med livet! Woop woop på mig! Och sen idag igen försökte jag mig på att klicka dit en pusselbit till och det blev nästintill lika bra resultat. Det är sjukt många pusselbitar kvar men va fan, jag har ju hela livet på mig. Och om jag dör imorgon så är jag ändå nöjd. Nu har jag ändå börjat gå i rätt riktning. Bra jobbat Anna! Det löste fu jävligt bra tillslut! You go girl!
Nåja, jag ska inte tråka ut er med mitt eget pepp-talk. Imorgonär det fredag och praktik 06.45 - 16.00 och jag ska äga hela jävla sjukhuset.
Trudilutt va trött jag är. Jag fattar inte att jag fortfarande kan hålla ögonen öppna. Men jo, jag låg och stirrade rakt fram i sängen i två timmar förut och nu har jag käkat. Funderade på att börja med en av reflektionsuppgifterna som vi ska göra nu under praktiken men jag fattade fan ingenting av vad jag skulle skriva. Och min hjärna är helt jäkla avstängd efter att bara ha sovit två timmar inatt och sen kört första dagen på praktiken.. Herregud va trött jag var när jag körde hem. Imorgon går jag 14:00-22:00 så jag får sovmorgon. Sen på torsdag är jag ledig innan jag går 06:45-16:00 på fredag. Sen är det helgen.. Ja, vad fan.. Usch.
Nu ska jag nog banne mig bara slänga ihop en matlåda, borsta tänderna och sen krypa ner under täcket och strunta i allt som har med plugget att göra. Jag känner hur en nervositetskänsla bygger upp sig igen men det är bara dumt. Jag har ingenting att vara nervös över. Det gick kanon idag och jag har kommit en bit på väg. Min handledare är trevlig och det funkar. Och hur som hellst, första veckan är jag mest svans och gör bara saker när handledaren ser på typ. Jag fattar typ vart jag kan parkera för att slippa parkeringsböter och jag hittar nog dörren till källaren och omklädningsrummen om jag letar en stund igen. Tipp topp. Sådär ja. Nu är jag redo. Punkt. 18 pass kvar. 5 veckor.
Okej, en utmaning till er mina söta små anhängare: Vad fan vill de att jag ska skriva om i min reflektion när jag ska utgå ifrån kursmålet "bemötande av patienter i relation till olika psykologiska reaktioner vid ohälsa"? Alltså, jag fattar liksom inte meningen. Jag vet inte om det är för att jag är trög eller för att jag är helt slut efter idag. Men hjälp, ja, det skulle jag behöva..
Så, en alvedon på det här, sen sängen. Just det, fixa matlåda. Woop woop!
SAKNAR DEN DÄR DAGEN
Med Lycka
/Ao
Running through a field where all my tracks will be concealed and there's no where to go
Jag vet inte vad jag ska skriva. Det har varit helg. Imorgon har jag introduktionsdag på praktiken. Sen ska vi visst träna. Livet rullar vidare hur man än gör så det är väl lika bra att försöka följa med och intekämpa emot. Bara följa strömmen och hoppa in i ekorrhjulet. Varför försöka vara sig själv när man kan vara som alla andra? Grå och tråkig. Men bryts fan ner bit för bit. Helg för helg. Hur som hellst ska jag inte falla nått nu.
