Vardagsproblem
Kategori: Allmänt
Får man vara skadeglad? Tja, i vissa fal måste jag svara ja. Kriterierna är dock att den som du är skadeglad om inte får reda på det eller är en vän eller sånt. De i din omgivning får inte känna personen eller liknande. För om du mår bar av att vara lite glad över att det kanske inte går så bra för någon som gjort dig illa så spelar det väl ingen roll om de du umgårs med inte känner personen i fråga. Jag tänker iaf inte ha dåligt samvete.
Fast egentligen är jag nog inte skadeglad. Jag tycker bara att det är så kul att se att jag har rätt och den andra personen har fel. Fast det förstår personen kanske inte.
Jag undrar om det är så att folk verkligen kan övertyga sig själva om saker och sen verkligen tro på det även fast det är på ett annat vis och de "egentligen" vet det. Fattar ni? De vill inte att det ska vara på ett vis och då intalar de sig att det är på ett annat vis. Många vet nog vad jag snackar om.
Ralle sa något tänkvärt till mig igår. Han sa att jag tänker på för mycket saker. Eller nej, han sa att jag filosoferar för mycket. Men facktiskt så löser jag bara vardags problem. Igår var det tre saker jag tänkte extra på.
1) Om du vet att din häst kan få för sig saker, sprciellt när det kommer bilar - ha för guds skull inte långa tyglar. Det tjejen skulle haft var korta tyglar så hon kunde vänt runt hästen istället för att den sprang ut framför vår bil med släp. Som tur var körde vi ju extra sakta eftersom jag vet att det inte har gått så bra när jag kört förbi dem förut.
2) Hemligstämplat. Det har med en stor hund att göra, men det blir för kränkande för personen i fråga om jag berättar det. Allt jag säger är att det inte har med någon jag känner att göra. Ni kan känna er lugna!
3) Vi körde förbi en cyklist med sin hund i koppel. Det känndes inte kontrollerat. Hunden hade kopplet i munnen och gnagde på det. Cyklisten hade dessutom långt koppel. Om cyklisten skulle vilja dra i hunden så den stannar, sakter ner osv. så skulle hunden inte bry sig speciellt mycket tror jag. Varför? Jo för att den hade kopplet i munnen... Då tänkte jag ut att man kan göra på att kopplet är lite styvare längst in mot hunden. Det skulle ju göra så att det liksom inte hänger framme vid munnen. Då slippper cyklisten och hunden vara osäkra - båda två. Fast sen kom jag på att hunden säkert får kopplet i ögat, och det var ju inge bra. Tja, nu ser ni hur jag tänker. Men jag kom iaf på en bar lösning till sist. Men det är hemlig. Kanske något att ta patent på? :)
Det jag försöker säga är att jag inte alls filosoferar för mycket. Jag löser helt enkelt verdagsproblem!
Men vet ni, nu är det MAT!!!!!
Ha det!
(och jag som skulle städa innan maten..........)
/Ao
