Hörrni. Jag ska inte berätta om min helg i det här inlägget även om jag gärna skulle vilja. Men det finns inte tid till sånt. Nu är det plugg 24/7 som gäller. Tenta på torsdag och även fast vi började tidigare med plugget än vanligt ligger vi sjukt efter. Herregud va mycket det är som ska in i huvudet nu alltså. Vilken tur att jag känner mig rätt tom i övrigt, då kanske det finns plats. Usch, jag har så mycket för mig nu. Jag måste nog fan skriva ner allt som händer någonstans så jag slipper ha det i huvudet och få alla känslor som kommer med tankarna. Glädje, ångest, hjälplöshet, förvirring. Pust. Och hur går de två meningarna ihop egentigen? Jo, det händer så sjukt mycket just nu men det fyller inte upp tomrummet i hjärtat.
Äh, så jäkla invecklat och tråkigt inlägg. Min hjärna är invecklad och tråkig. Måntro hur man botar det?
Med Lycka
/Ao
I've been ignoring this big lump in my throat I shouldn't be crying Tears were for the weaker days, I'm stronger now Or so I say, but something's missing
Idag är dagen jag officiellt stänger ihop sommaren och alla dess historier. Nu vänder jag blad och stoppar undan den här sommaren i arkivet för underbara minnen. Jag har hunnit med så otroligt mycket i sommar. Jag har skrattat, gråtit, busat, haft sorg.. Om man ska sammanfatta hela kalaset så är det nog en rätt så oslagbar sommar! Jag väljer att minnas alla glada skratt och alla glada människor jag mött. Livet är inte lätt, bara fantastiskt. Och det är med en liten tår i ögat jag nu omvandlar allt och alla till bara minnen.
Livet går vidare och nu ska jag uppleva en helt fantastisk höst med allt vad det innebär. Jag ser fram emot att få träffa massor med fantastiska människor att skratta tillsammans med. Jag ska leva = skratta, vänta på En Dag och kämpa vidare. Varning för tjej med framtidstron på topp. Wihoo!
Nu ska jag sova så att jag får vakna upp och leva vidare och ha en helt fantastisk helg!
Med Lycka
/Ao
Whatever happens, I'll leave it all to chance Another heartache - another failed romance
Självförtroende. Självkänsla. Självinsikt. Ja, hur är det egentligen med dessa tre ting? Rätt upp och ner.
Självförtroende innebär tilltron till förmågan att prestera. Tror jag att jag kan prestera i det jag tar mig för? Tar jag på mig för stora saker? Jag tror jag ligger på en rätt bra nivå och jag vet vad jag kan. För det mesta.. Med vissa undantag.
Självkänsla innebär uppfattningen jag har om mig själv. Har jag en bra uppfattning om mig själv? Jag vet att ibland har jag kanske lite väl bra självkänsla samtidigt som jag ibland ligger alldeles för lågt. Jag behöver hitta mitten.
Självinsikt innebär att man ska vara medveten om sina brister och tillgångar. Att man ska veta hur man fungerar och sen kunna ta ansvar för det. Vet jag var mina riktiga brister och tillgångar är? Kan jag ta ansvar för dem? Tveksamt. Jag använder mina tillgångar på helt fel sätt så att de inte kan räknas som tillgångar längre samtidigt som jag använder mina brister för att vara sårbar. Det är helt åt skogen.
Vad kan vi säga med det här? Jaa, jag har typ okej självförtroende, självkänslan är lite sådär och självinsikten är helt i botten. Sorgligt? Egentligen inte. Jag vet vad jag har att jobba på och det känns skönt att ha det klart framför mig. För om det nu ska vara botten så kan det bara gå uppåt, och det ska det göra med en jäkla fart.
Vad händer annars då? Jo, idag började jag och Paulina lite smått med tentaplugget. Så här tidigt har vi aldrig börjat förut. Sjukt seriösa. Och vi har en sjukt bra upplägg för resterande del av plugget. Och med en plan så kommer man långt, det vet vi. Därför ska jag knåpa ihop en fin plan inför min närmsta framtid. För ja, jag behöver komma någonstans.
Jag är trött på att vara trött. Sparka igång skiten igen och le!
Vet ni, jag är glad för att jag kan vara ledsen. Att jag kan känna. Jag får inte glömma det.
Idag har varit en lite halvt upp och ner dag. Jag är trött efter idag. Har varit mycket som inte har varit toppenkul idag men ändå avslutades den på bästa sätt med tokmycket skratt så jag fick ont i ryggen. Nu väntar sägen och jag tänkte väl mest säga att jaag lever. Det ska bli skönt med en ny dag imorgon även om den innebär tandläkarbesök och tentaplugg. För varje dag som går så kommer jag längre bort från all skit och närmare en dag. Punkt.
Nu har jag landat. Kört hem från Sthlm. Och jag har haft tid att tänka. Vad har jag då kommit fram till? Jo förstår ni. Jag är jäkla glad att jag är jag och att jag har klarat av allt i livet hittills. Jag är sjukt stark. Visst, alla blir vi ledsna ibland, eller förbannade och besvikna. Men, jag får lättare och lättare att skaka av mig skiten. Dock blir det svårare och svårare att tro på människor. Men hallå, jag älskar ju att träffa nya människor! Och det har jag faktiskt gjort i helgen. Och de människorna var fantastiska! Det väger faktiskt upp allt!
Nu ska jag sova liiiite för om 3,5 timme ringer väckarklockan och det är dags för nya äventyr. För visst är det så att det är lika bra att ge sig direkt på det igen? Bara kickstarta om livet totalt istället för att vakna upp till den tråkiga ensamheten. För sova, hörrni, det kan jag göra senare. Prio ett nu är att leva = skratta!
Med Lycka
/Ao
The bleeding love, the silent escape You've got to hang on to yourself
Igen. Innan jag drog ut på helgens äventyr så funderade jag på om det verkligen var så smart. Öh, på sätt och vis var det väl det. Jag hade kul igår men idag kommer allt upp till ytan liksom. Men vet ni? Det är faktiskt bra! Nu är vi på botten och vänder för att med nya krafter komma upp på topp. Och är det inte så att man lär sig av sina misstag? Ibland kanske det inte är så jäkla farligt men sista halvan av sommaren har varit ett stort jävla misstag. Folk är elaka och fruktansvärda. Men det är bara att vända dem ryggen och vänta på en dag.
Och just i detta ögonblick saknar jag min säng något otroligt. Jag saknar att vara hemma och att ha mina nära nära mig. För vet ni? Stockholm suger verkligen! Värre stad än detta får man fan leta efter...
Hörrni, puss och kram och ta hand om er! Jag ska slumra en stund i väntan på räddaren i nöden som kommer och hämtar mig från 08-land!
Igår var en Shoppingdag med stort S. Eller ja, jag var såklart återhållsam med mina inköp men Becka och P shoppade så de knappt kunde bära sina påsar. När vi lämnade av becka fick vi hjälpas åt alla tre att bära in allthon köpt och hos paulina fick jag bära en massa värmeljus. Jag själv klarade mig fint och tog min påse och skuttade upp för trappen.
Helgen ska bjuda på äventyr och mer om dem när helgen är över för just nu vet jag inte riktigt vad de består av än. Spontanhelg. Något annat spontant var jag och P på i onsdags. Det var mindre trevligt iofs, men vi skrattade rätt mycket ändå åt hela kvällen. Det finns alla möjliga personligheter faktiskt.
Nu ska jag hitta på nått mumsigt att käka tror jag. Hmm.. Vad är jag sugen på idag måntro?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Livet är inte lätt - bara fantastiskt! Och vet ni vad? Jag lever faktiskt, det är fantastiskt. Det är egentligen sovdags. Lyckades sitta och vara smått borta hela föreläsningarna idag. För lite sömn tar ut sin rätt nu.. Men faan va jag och P skrattade på vägen hem idag. Vi hade de sjukaste planerna. Det är nog så sjukt så jag inte ens kan berätta om det. Vi garvade sådär mycket så man nästan grät och så det gjorde ont i både kinder och ryggen. Det var länge sen jag skattade så innerligt. Jag har skrattat mycket i sommar men det här var bara galet. Det behövdes. Det gör att man lättare tar livets smällar. Imorgon blir det plugg hela dagen och sen blir det lite kvällsäventyr. Wihoo!
Sängen var det!
Med Lycka
/Ao
Life is beautiful But it's complicated, we barely make it We don't need to understand There are miracles
Jag väntar fast jag redan vet Sänker mitt huvud ner Om du skulle se tillbaks nån gång Har allt gått tillbaks till noll Nu faller regnet över oss Men filmen börjar om och om
Fast det kommer blåsa upp till storm Står jag där jag alltid stått Jag stryker bort en ensam tår Du vänder dig om och går Som om det aldrig nånsin hänt Ser stjärnorna lysa än Mitt hjärta kanske slutar slå Men filmen börjar om ändå
Jag vet, det är slut Vad gör väl det om 100 år, när vi är tillbaks på 0? Jag vet att du vill ha det så Men vad spelar det för jävla roll,
om det inte kan bli vi nån gång? Vad finns det då att bry sig om?
Gatorna töms, här finns inget att se Ingenting glöms och det finns ingenting som du kan göra åt det Allt på en gång En gång till
Söndag kväll. Och jag seriöst skiter i allt just nu. Nu är det jag och bara jag. Helgen har varit väldigt blandad. I fredags vad jag, becka och p tillsammans och kalasade. Det strtade med lite föris hos mig innan vi drog vidare mot lilla krog och sen till Harrys. Där träffade vi på en kompis till min lillebror och körde lite firmafest med han jobb. Alltid lika spännande att träffa nya människor. Nattbussen missades uppenbarligen så vi drog på något som skulle vara efterfest men som blev totaltråkigt. Efter mycket om och men blev det taxi hem (haha - internt skämt). Nåväl. Igår så låg jag och drog mig i sängen typ hela dagen innan det var dags att göra sig iordning för att börja festa igen (HAHA - fattar du P?). Det blev cruising i Katrineholm och sen inflyttningsfest i Marmorbyn (fast han inte flyttat dit). Återigen blev det massa nya människor och det är alltid lika kul.
Kväll ett
Kväll två
Imorse var det iaf sovmorgon innan det blev en sväng till Strängnäs för att köra hem Gustav som blev kvar i Vingåker efter inflyttningsfesten. Jag drog med P också så käkade vi lite på vägen hem. Mys! Lite allsång i bilen hann vi minsann med också. Och snälla Gustav lagade punkan på mitt helt tok-slut-slitna däck. Wihoo!
Nu ska jag snart mysa ner mig i sängen och bara blunda. Ska bli jäkla skönt. Imorgon ska jag vakna upp och vara utvilad och orka ta tag i katastroflyan som blev ännu mer katastrof efter helgen. Woops!
Puss på er!
Med Lycka
/Ao
Att det alltid händer mig Att jag alltid väljer fel Ni spelar i ett spel Varför blir det alltid så Är det jag som inte ser Blir fast när ni ler Vill alltid ha mer
Idag är en sån där dag då jag verkligen inte känner för att gå upp ur sängen alls. Och det har inget att göra med att det är fredagen den trettonde. Oh nej.. Det bara är så ändå. Jag orkar inte riktigt engagera mig i livet. Men ändå, ikväll börjar helgen och det ska jag väl ändå se fram emot? Speciellt nu när jag ska få umgås med mina damer. Så, vad är planen? Joo.. Sluta krama kudden och ta mig upp ur sängen. Sen kanske ta en macka eller nått innan tvätten väntar på att vikas. Sen är det låååååååång föreläsning om akut kirurgi idag innan det bli UTGÅNG! Pust!
Jag behöver ändra sinnesstämning innan kvällen annars kommer det bli karatefylla.
Alltså seriöst. Jag har inte tid med ett långt inlägg nu så jag tänker inte utvecka vad jag drömt om. Men. Jag har haft en hel natt med drömmar om att jag inte haft min mobil, eller att jag inte fått/kunnat använda den. Jag måste nog ta mig i kragen och göra något åt det här.. Just för tillfället så har jag en mobil som det går att ringa till och smsa med men utan internet. Jag får överleva på det. Suck, jag som ska på lååååång föreläsning idag..
Sen så har jag för övrigt bestämt mig för vissa saker. Och detta skriver jag mest för att jag ska komma ihåg det sjävl. Så, Anna: Sluta upp med att hoppas och tro. Lev bara med en stund och ta allt som det kommer. Det löser sig vet du. Och skit nu i det som stör dig! Yes!
Mitt mobilberoende är hotat. Jag sitter mellan två mobiler om man säger så. Den gamla gav med sig och dog idag samtidigt som min nya anlände. Perfekt tänkte jag! Men nej, den nya är inte så glad och hittar ingen täckning. Jag kommer dö av mobilberoende.. Och inte vet jag om massa sms fastnar i rymden nu eller hur det går. Jag fattar inte hur jag ska klara av att vara mobil-lös, och det skrämmer mig. Inatt har jag inget val, nu är jag så jäkla trött. Imorgon är en ny dag. Kämpa!
Nu känner jag att jag vill berätta lite om Turkiet-resan. Jag har landat. Jag skrev ju en lista på lite prylar som hänt. Nu tänkte jag berätta om några av dem. Håll till godo!
Johnny och Monika: Ett urtrevligt par i 50-års åldern som kom med samma flyg/buss som oss mitt i natten till hotellet. Personalen trodde att vi var deras döttrar men icke. Morgonen efter så "bjöd" de oss på drinkar från al inclusiven. De åker till Turkiet typ två gånger om året och hade bott på det här hotellet ett antal gånger förut så personalen kände dem. Det var genom dem som vi lärde känna vännerna i rum 316. Johnny hade följt med en av dem upp på en drink och sen kom de ner när vi pratade med Monika och på den vägen är det. Hur som hellst är de sjukt sociala och träffar alltid tre andra par när de är ute och reser. Detta leder oss direkt in på:
Norrlänningar och skåningar: Ursköna par mellan 45-60 år som umgås med Johnny och Monika. Så jäkla sköna okomplicerade människor. Alla är egentligen väldigt olika som människor men det kändes som att vi var en enda stor familj! Underbart att alltid ha någon att hälsa på eller prata med när man hade lust.
Städerskan: Vår städerska var helt underbar de första dagarna. Vi fick handdukar vikta som svanar och blommor i sängen. Dock så tog hon aldrig dricksen vi la fram på sängen. Eller ja, det spelade ingen roll vart vi la den. Men ja, vartefter tiden gick så slutade hon mer och mer engagera sig i vårt rum. Visst, det blev rent. Men det var inte mycket mer än så. Jag sprang runt och snodde toapapper från hennes vagn när vi inte fick nått. En dag fick vi inte ens vatten så jag tog en vända förbi vagnen. Fast allt detta kan bero på att det såg ut som skit varje dag. Vi var ju fem pers egentligen som skitade till det i vårt rum. Badkaret var alltid fyllt av sand, värsta stoppet. Vännerna från rum 316 lämnade åtskilliga sandiga och skitiga strumpor i vårt rum. Ja, det var en enda stor katastrof hela tiden. Som om det inte vore nog med det så var jag tvungen att sno en sån där "stör ej" lapp från en annan dörr (vi fick ingen) för att städerskan inte skulle rusa in när vi tog våra "10 minuters" power naps. Hon städade aldrig när rummet var tomt även om vi hängde ut "cleaning please"-lappen. Skön tant ändå som altid log och hälsade, hon skrattade nog åt oss i smyg.
Natt-receptionisten: Denna människa älskade oss dag ett! Han var hur trevlig som hellst och var noga med att lära sig våra namn och hälsade alltid när vi gick förbi. Detta kom dock att ändras ett par dagar senare. Han gillade inte att vi kom inrumlande på morgonen, lite onyktra och högljudda tillsammans med vännerna från rum 316. Ju längre tiden gick, desto mer hatade han oss. Han hälsade aldrig, vände sig bort eller stirrade ner i nått papper när vi kom. Han tyckte inte om oss alls helt enkelt. "Mr Patrick, can you please turn down the music?" Sista natten innan vi skulle hem så utmande jag honom och sa hej iaf, han svarade. Han kanske förlät oss. Stämningen blev lättare efter att vännerna i rum 316 åkte hem också kan jag lova. Tills vi hittade på annat bus. Stackarn. Hoppas han har jobbet kvar.
Sådär, då vet ni lite. Tänkte fylla på med några fler punkter nån annan dag. Bilder kanske man kan skramla fram någon gång i framtiden när jag och paulina har tömt våra telefoner och hennes kamera. Vi tog bara typ tio bilder på hela resan dock. Vi hade så mycket annat för oss.
Så försvinner sommaren. Nu känns det som att sommaren försvinner bort hur hårt jag än försöker hålla kvar i den, alla minnen och upplevelser, alla människor. Just nu är jag bara lite trött och orkar inte hålla modet uppe. Alldeles nyss var jag bubblande glad och helt farsinerad av livet. Jag ska nog ta och sova en liten stund och samla på mig all energi igen. Energi att låta livet bli vad det blir. Inget är försent än.
Ikväll ska jag iaf ut till VRF och träna lite. Behöver ladda energi till det med förresten. Imorgon blir det Sovmorgon med stort S innan jag ska tvätta allt från turkiet bland annat. Det ska även städas och fixas så jag kan slappna av lite mer när jag är hemma. Snart är det även dags att ställa ner utemöblerna i förrådet. Så sorgligt. Men, i år så ska jag då inte behöva skotta så mycket snö iaf. Jag får vara nöjd med det lilla.
Hur länge har jag varit hemma från turkiet? Nån vecka sådär. Och där hade jag sovsällskap av till exempel Paulina i två veckor. Jag är trött på att behöva sova själv. Sovsällskap någon?
Kära bloggen. Så skulle jag aldrig börja ett inlägg om det inte var för att jag bara måste skriva att jag aldrig skulle börja ett inlägg så. Men nu vet ni liksom. Det är mycket jag gör som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jävlar va underbart. Jag är på rätt spår. Och jag vägrar släppa taget, små steg framåt. Två steg fram och ett steg tillbaka betyder fortfarande att man är påväg fram. Att det går lite mer bra än vad det går dåligt. Aja, skit i det.
Nu ska jag rulla in mig i täcket, krama min kudde och andas in livet. Jag ska sova till strax efter sju och sen ta en lång härlig dusch innan jag faktiskt ska sätta mig ner och äta frukost. Det är helt galet, jag ser fram emot att få gå upp och äta frukost i lugn och ro. Om jag käkar frukost brukar det vara så att jag slänger i min en macka samtidigt som jag springer ner för trappen här. Nu ska jag sitta ner.
Idag har jag för övrigt skrattat helt otroligt mycket. Ibland lite på gränsen till vad man klarar av. Har spenderat i stort sett hela dagen ute på ridskolan och jobbat på tävlingarna och varit ute på en jäkligt fin ridtur med Becka, Paulina, Kråkan, Caramell och Hedda. Underbart.
Snäll Caramell
Med Lycka
/Ao
Lately I been losing sleep Dreaming about the things that we could be
Vilken kväll. Tror det räcker med att säga det sådär. Satan liksom. Nu ligger jag nerbäddad i min säng och låtsas att jag ska somna.. Bullshit. Men det är bara att jobba vidare på den saken.
Imorgon ska jag leta fram mitt reservdäck på eftermiddagen efter att jag jobbat lite på VRF. Jippie. Jag har gasat runt i Jonas bil idag, men imorgon är det slut på det roliga. Typiskt.
Vad skriver jag här för egentligen? Ja, för att jag är en liten gnutta för glad samtidigt som jag är sjukt förvirrad, orolig, förväntansfull. Jag väntar på livet med öppna armar. Jag kan inte annat än att välkomna det. Jag kan andas, skratta. Vem bryr sig om tio år? Om tio år kommer jag skratta ihjäl mig över allt jag håller på med nu. Det är jag värd. Jag ska leva ett fantastskt liv! Men för ett tag sen skrev jag nått i stil med att det var dags att gå vidare. Och ett snedsteg senare så känner jag att jag faktiskt vet vad jag ska göra för att lyckas. Jag är på väg, har ett mål.
Sova? Ja tack. Om en liiiiiten stund.
Med Lycka
/Ao
Det kan låta knasigt Du kanske blir förskräckt Jag kan verka galen Men det känns perfekt
Idag har det varit en blandad dag. Det började med att jag fick/hade punktering på TSK när jag skulle rulla mot Örebro i morse.Jag väljer att inte berätta om det ilte jobbigare utan berättar om den underbara känsan jag fick när jag var omgiven av glada människor nu på eftermiddagen istället. Det var tänkt att vi skulle till cruisingen i Eskilstuna nu ikväll så vi började med att grilla lite hemma hos Linus och Jennie. Alltid lika trevligt. Väl sena som vanligt rullar vi mot E-tuna och jag kan inte annat än le hela vägen. Jag känner mig fri och glad. Nästan inne i Eskilstuna får vi dock punktering. Och nu snackar vi punka så man kan stoppa in näven i däcket. TOTALKVADDAT däck. Wiihoo.. Två punkteringar på en dag liksom. Ja, vad gör man? Jo kör lite spontanfest vid infarten till Eskilstuna och samlar ihop ännu fler vänner. Osäkert hur många vi blev totalt, det rullade lite olika bilar med olika människor förbi. Helt underbart att träffa nya människor!
Vi fick iaf dit ett reservhjul efter att Paulina så snällt kommirt över med ett. Det var också kalas. Få vi skruvar dit skiten och kalasar lite till innan vi känner att det är dags att rulla hemåt. Väl hemma inser vi att det är punka på reservhjulet med.. Det betyder att jag lyckats få tre punkor på en dag. Vad är oddsen? Nu sitter jag iaf säkert i min säng och tänker inte köra mer bil idag. Nu ska jag natta mig.
Kom igen nu livet. Låt den här känslan hänga kvar. Fantastiskt!
Kan säga så mycket som att mitt lyckorus gått över. Nu känns de en gnutta sorgligt. Jag har ingen dator längre och min telefon vet alla är helthopplös. Till exempel så vägrar den ändra på rubriken till det här inlägget. Sen är väl det värsta att jag sett hur ensam jag kan vara igen. Jovisst har jag världens bästa vänner, ändå känner jag mig tom. Ja, jag orkar inte låtsas.
Saker och ting klarnar bara mer och mer. Ofta ska man gå på magkänslan men ibland kan det vara bra att avvakta en liten stund för att få känslan bekräftad. Idag fick jag en del bekräftat. Jag har så mycket spännande att berätta. Så mycket kul att säga. Men det får vänta. Det får helt enkelt klarna lite till först.
Idag var det plugg halva dagen innan jag drog mig ut och hälsade på mina guldklimpar igen. Var ute på en kort barbackatur med Lizard och Agnes och hade mycket mys med Debbie och Tess.
Nu ska jag väl krypa i säng och invänta uppstigning imorgon 06.00. Woop woop. Men jag ska inte klaga. Jag är lycklig. Må hända att lyckan är tillfällig eller kanske helt fel, men jag tar vara på den ändå. JAG TYCKER OM LIVET.
Med Lycka
/Ao
Ge ingen tid till ånger Det blir bra vad som än kommer
Efter varje topp kommer en dal. Och jag har haft en stor topp nu. Jag har varit hög på livet. Vilken resa. Nu måste jag bara placera in alla minnen i arkivet. Jag får berätta om dem en annan dag. Okej, jag är ledsen idag. Ju fortare jag accepterar det, desto fortare kan jag bli av med känslan. Men det är inget roligt. Det suger. Vad är jag ledsen över då? Ja, jag hade glömt bort verkligheten när jag var i Turkiet. Sen väl hemma är det som att få en hård spark rakt i magen av livet. Alla verklighetens problem och frågetecken kommer tillbaka. Och saker har om möjligt strulat till sig än värre. Livet är inte speciellt snällt. Och jag måste återigen till vårdcentralen (som tror jag är hypokondiker) och kolla upp va fan det är för fel på mig. Nu är det min hud som spökar. Det kliar och jag vet inte vad. Och nu har jag ett stort jävligt fult utslag på låret. Och vad kommer det av? Jag har ingen aning. Ibland vill jag bara ge upp.
Sen är det ju det vanliga. Jag är väldigt duktig på att göra folk besvikna. Och när nån blir besviken på mig blir jag ledsen. Samtidigt så blir jag så irriterad. Jag gör saker som måste göras och saker jag vill göra. Sålänge jag inte skadar någon annan så borde ingen bry sig! Men samtidigt gör jag lite tveksamma val ibland. Men nu är det stopp. Nu ruskar jag på mig och går ett steg till i livet. Jag var lite för nära den där farliga kanten till att såra.
Och jo, javisst. Jag har en smiley på armen som jag inte så jättestolt kan visa upp. Men vad gör det dig? Det är min arm den sitter på. Jag kan le när jag ser den. Och det är ett av många minnen av den bästa sommaren i mitt liv. Vad har du?
Jag är hemma. Jag har haft två veckor i Turkiet som är helt oförglömliga. Jag vet inte ens hur jag ska kunna berätta om allt helt jäkla fantastiskt som hänt. Jag tror jag får köra det i lite punktform och sen berätta om det lite kort i kommande inlägg. Så ja, detta har hänt:
+ Johnny och Monika
+ Städerskan
+ Norrlänningar och skåningar
+ Natt-receptionisten
+ Läkarbesök nummer ett
+ Läkarbesök nummer två
+ Solallergi
+ Apoteket
+ Melani
+ Bazooka
+ Mojito i rum 316
+ Hotellsällskap
+ Paulinas fyllekalas
+ Annas fyllekakas
+ Bakfylla?
+ Smileys
+ Tatueringar x3
+ Mat
+ Nattbad
+ Filmer
+ Dusch
+ Vågor
+ Poolen
+ Ismail
+ Övervakningskameror
+ "Kärt" återseeende
+ Diverse
Alltså.. Jag vet inte ens hur jag någonsin ska kunna berätta om allt. Men det är här punkten om filmer kommer in iaf. Jag och Paulina spelade in minst en film om dagen som efterhand blev helt riktade till Becka. Och det är underbart, för vi har fått med en hel del minnen, även om vi lyckats missa hälften. Tänk att kunna kolla in de filmerna om tio år och minnas. Det är ju helt fantastiskt!
Och något jag inte kan vänta med att berätta är om min helt underbara tatuering. Som alla redan vet så har jag ett kärt minne av mamma. En lapp hon skrev för ett par år sen. En mening från den lappen finns nu med mammas handstil rakt över mina revben tillsammans med en fjäder och ett par fåglar. Nu finns hon med mig vart jag än går. Se själva:
Nu ska den få läka ihop ordentligt. Kan inte vänta på att få se det slutgiltiga resultatet! Sjukt nöjd tjej!
Nu ska jag hoppa i lite andra kläder och styra kosan ut mot stallet!
