Smått och gott...
Kategori: Allmänt
1) Jag känner verkligen inte Magnus Samuelsson....!?
2) Jag skulle hellst vilja bli mormor...
3) Jag och de andra som konfimerade sig samtidigt som mig var rätt taskiga mot vår präst...
4) Anledningen till att vi blir räddare för säker när vi blir äldre är att vi inte är odödliga längre.
Okej, det där kanske inte var så lätt att hänga med på... Lite förklaringar tror jag behövs:
1) Det kan verkligen kännas som om man känner någon som man sett på tv eller läst om. Så slog det mig när jag hörde på tv om att Magnus Samuelsson har husbil att det hade jag ingen aning om. Sen slog det mig att det var klart att jag inte viste det, jag känner ju inte honom. Så jag sa till Ralle att jag inte kände Magnus och då garvade han. Men dagen efter så såg jag nya Risifrutti reklamen och då kan man vinna en heldag med Magnus... Hur otippat är inte det? Kanske man ska ge det en chans?
2) Tänk dig att ha ditt barnbarn på övernattning eller annat mys. Ett barn som du inte har hela ansvaret för jämt och som du slipper klämma ut men som ändå är en del av dig. Problemet är ju dock att för att man ska få barnbarn så måste man få barn först själv... Hmm...
3) Jo, det är dags att erkänna det. Jag kan vara förjävlig när jag lägger den sidan till. Så ett förlåt sitter nog på sin plats. Förlåt Erik!
4) Det här är nog den största grejen jag kommit på på länge. Det slog mig bara sådär. Och du kanske säger att det har du vetat länge, men för mig var det första gången jag insåg det. När man är 9 år så är man inte rädd för något. Man är odödlig, och vet ni varför? Jo, för döden är något som ligger så långt bort för de flesta att det är overkligt för små barn. Men ju äldre vi blir detsto närmre kommer döden och destomer påtaglig blir den. Då blir man räddare för saker som kan vara farliga eftersom vi vet att vi kan dö. Hänger ni med i resonemanget? Små barn är odödliga. Titta bara på barn klättrar och har sig. När de blir äldre så kommer de vara mer försktiga...
Så kan det vara. Jisses vilket seriöst inlägg...
Hur som hellst. I helgen är det Sen kväll med VIRUS som gäller och på söndagen så har vi ett barnkalas att fixa. Vi får se vart där emellan som jag ska klämma in allt annat som behöver göras också. Ojojoj... Men en kebabtallrick ska jag ha också :)
Nej, nu ska jag göra någe vettigare. Usch, om min förra svenskalärare såg alla "någe" skulle hon bli knäpp. Vart är jag påväg?
/Ao
