En vacka senare så sitter jag här igen. Varit vaken sen halv sju i morse och har redan hunnit hänga tvätt, starta två nya tvättmaskiner, duscha och slöa. Ska ge mig ut på en pw snart här tänkte jag. Känns som om det är välbehövligt för att på något sätt hitta lite ny energi inför de kommande veckorna. Samtidigt så är det mycket överskottsenergi som måste ut. Sitter dock och väntar på att solen ska titta fram. Det är ju mycket trevligare att vara ute i sol. Nåväl, den kommer om den kommer.
Så, vad har hänt sen sist? Ja, det vanliga. Resultatet för den korta praktiken har registrerats på studentforum med toppbetyg. Hade även slutsamtal för den långa praktiken nu i måndags. Även den med toppbetyg och lovord inför framtiden och ett fint jobberbjudande. Känns ju nice att vara uppskattad. Kör sista passet ikväll.
Men snart hörrni.. Snart är det dags att ta sig i kragen och köra igång plugget på riktigt igen. En dryg vecka kvar till praktisk examination.. Och sen rullar det på tätt med tentor och uppgifter hela vägen fram till sommaren. Usch och fy. Men jag får se fram emot två veckors ledigt i början av juni innan det blir jobb hela sommaren. Men sen i slutet av augusti... Då smäller det. Då blir det två veckor i Turkiet med P innan plugget drar igång igen. Woop woop.
Kan slänga in ett par bilder från förrförra helgen:
Solen skiner med sin frånvaro men nu är det ändå dags att dra på träningskläderna och löparskona och ge mig ut på energiboost. Tagga vårruset 22 maj.
Jag tycker synd om er stackare som envist sitter och väntar på en uppdatering. Det dröjer alltför länge innan det kommer en ny. Som ni ser har det inte kommit upp ett inlägg på många dagar och inte heller har designen ändrat sig. Jag har haft fullt upp med annat. Och jag har en känsla av att det kommer bli fullt upp nu över helgen med. Helt otroligt liksom.
Med idag har jag totalt fem pass kvar på onkologen. På torsdag, om en vecka precis, kl 22:00 går jag därifrån och är klar för den här gången.. Det är inte långt kvar. På måndag är slutsamtalet och efter det kör jag två pass lite bara för att liksom. Woop woop. Sen ska det firas att praktiken är slut för denna gång.
Sökte kurserna inför hösten idag också. Shit. Termin fem. alltså... Det är inte långt kvar nu. Jisses! Till nästa vår läser jag sista terminen. Sen... Ja sen.. Då är jag klar. Nåja, en liten stund är det ju kvar ändå.
Inatt sov jag som en liten gris. Så jäkla underbart. Satt i soffan och slumrade till i Mattias knä redan vid halv tio typ. Det slutade med att han fick bära in mig i sängen under tiden som jag sov vidare. Vaknade dock mitt i natten och tyckte det var läge att dra av jeansen för att sova skönare. Sen var jag i stort sätt oväckbar fram till åtta. Jag måste typ fått ihop tio timmars sömn inatt. Det händer ju typ aldrig! Lääängtar efter sängen inatt igen! Fast eftersom jag inte är hemma före elva och måste upp igen vid 05:00 så kommer jag inte ens kunna få in hälften så mycket sömn.. Nåja, man får vara glad för det man får.
Jag har så mycket jag måste försöka hinna med att göra. Sånt där som jag har skjutit upp bara för att jag inte orkat ta tag i det riktigt. Nästa vecka måste jag fixa allt sånt. Nästa vecka måste jag även börja med allt plugg inför KTC-examination och tentan. Jag kan inte skjuta upp det heller längre.
Nåväl. Nu blir det hopp in i duschen innan det blir kvällspass på avd. 85.
Jag tänkte att det kanske var dags att uppdatera designen lite här på bloggen. Men vi får väl se om jag orkar med alla koder nu igen. En ny text i headern fick ni iaf så får vi se hur långt jag orkar. Såg dock med glädje att man nu när man går in och ska ändra designen så ser det ut som ett delat dokument med koderna på ena sidan och färdig design på andra sidan skärmen. Det är ju helt fantastiskt. Det underlättar ju ta mig tusan hur mycket som helst. Nåväl, vi får se om jag orkar med det här. Har ju liiiiiite annat jag borde göra istället, men man vet aldrig..
Tänkte börja med att skriva att jag bara har tio pass kvar på onkologen. Jag är halvvägs. Två och en halv vecka kvar. Känns stabilt med tanke på att jag hade mitt mittbedömningssamtal igår och det var inga konstigheter eller frågetecken alls. Jag behöver bara jobba på som innan så är det klart liksom. Personalen har berömt mig för att vara målinriktad, intiativtagande och positiv. Känns kul. Känns topp! Känns som om jag måste sova mer om nätterna ändå för att orka.. Jag skulle behöva sova hela dagarna med tror jag. Är så himla trött typ dygnet runt, föruom när jag ska somna. Nej, när jag ska somna, då blir jag pigg. Det är ju för underbart..
Annars då? Ja annars så leker livet ungefär som vanligt. Fast idag mår inte Anna speciellt bra. Känner sig illamående och förkyld. Vet inte riktigt vad som är på gång men jag får väl helt enkelt rycka upp mig och försöka kämpa mig igenom dagen. Blir det inte värre än det är nu så siktar jag på praktik idag.
Onsdag: Praktik 14:30 - 22:00
Torsdag: Praktik 06:45 - 16:15, hälsa på pappa
Fredag: Praktik 06:45 - 16:15
Typ så ser de tre närmsta dagarna ut. Sen är det helg med alltdet innebär.
Nä nu ska jag nog dra täcketöver huvudet och slumra en stund och sen vakna och känna mig friskare än någonsin. Vad tror ni om det?
Klockan är två. Det är lördag. Vad har jag hunnit med idag? Jodå en hel del. Har skrivit en reflektionsuppgift och skickat in, skrivit en rad till om det etiska dilemmat jag började med för ett tag sen och så har jag varit uute och gått med mina tottisar. Ja, allt detta efter att jag kravlade mig upp ur sängen vid halv tio. Måste säga att det är rätt så bra gjort ändå. Här kommer dagen i bilder:
Och nu då? Ja nu ska jag kladda klart på etikuppgiften och försöka få in den innan det blir supermys med bästa bruttorna ikväll. Fruktansvärt sugen på dippa paprika. Eller käka vindruvor.. Popcorn... Åhå! denna beslutsångest. Blir nog alltihopa om jag känner mig själv.
Det var längesen jag skrev något vettigt här. Eller ja, har jag någonsin skrivit något vettigt här? Just nu sitter jag hur som helst och försöker kladda ner en bakgrund till det vårdetiska dilemmat jag ska skriva om. Känner mig inte pepp. Inte alls. Det slutar med att jag kladdar ihop två halvbra rader, inte vet vad mer jag ska skriva och sen fastnar jag här på bloggen istället.
Vad har ni missat sen i februari när jag uppdaterade på riktigt sist? Tja, jag har avlslutat min vårdcentralspraktik med ett VG. Sen har jag även påbörjat min femveckors-praktik på onkologen på USÖ. Fyra veckor har jag kvar där innan plugget drar igång med tentor och praktiska examinationer. Pust. Sen i söndags så står även Agnes på djursjukhuset i Ulltuna. Stackars gumman. Hon fick problem med att äta och efter många turer med distriktsveterinären så körde vi upp henne mot Uppsala. Väl där fick såväl vi som veterinärerna en chock. Stackars Agnes var jättetrång i luftvägarna pga att struplocket lagt sig fel och hon var jättesvullen i slemhinnorna runt, utan att egentligen vara andningspåverkad. Idag ska de göra en endoskopi igen så får vi veta om det blir operation eller om de mediciner hon har fått räcker. Stackars gumman! Och stackars Lizard saknar Agnes något oerhört. Hoppas hon får komma hem snart!
Annars rullar livet på som vanligt. Varit ett par tunga dagar nu men snart är jag på topp igen. Till helgen planeras det stormys. Och till dess ska jag vara klar med etikuppgiften. Och ha massa praktik. Så det är bäst jag sätter igång igen.
Nu är det den här dagen igen. Det är mammas födelsedag. Idag skulle min mamma fyllt 60 år, om allt hade fått vara så som det ska vara. Om livet hade sett lite annorlunda ut. Idag är en av de dagarna då man saknar mamma extra mycket. En dag som får en att komma ihåg allt som varit. Igår pratade vi om hur mamma brukade bära upp mig till sängen när jag var liten och somnade i soffan. Vi pratade om när jag blev äldre och hon följde med upp och nattade varje kväll. Varje dag så fanns hon där. På morgonen när man vaknade och hörde svaga ljud från hur mamma donade nere i köket och det trygga ljudet av hur hon satte i kontakten till kaffebryggaren. Det är ju sjukt att den sån sak kan vara sånt som sitter fast i minnen men det är det. Det är så mycket jag saknar.
Samtidigt som jag är så otroligt ledsen och deppig så känner jag mig så lyckligt lottad som fått all styrka och mod så jag fortfarande kan stå upp.
