Hjärnan är en underlig sak. Det är som att man har två hjärnor egentligen. En hjärna som man på något vis kan styra över, och en hjärna som väljer vad man får ha i den lilla hjärnan. Alltså, det finns vissa saker som händer som hjärnan plockar bort från minnet. Som ställs in i kassaskåpet längst in i ens rum dit man inte har nyckeln.Sånt som den lilla hjärnan inte klarar av att bearbeta. Jag kan tro att det är en försvarsmekanism hjärnan har för att man inte ska bli galen. Men man undrar, sånt som stora hjärnan tar bort, kan man hitta det där någonstans? Till exempel när jag var med om ridolyckan typ 2003. Då är den en vecka där som är i stort sett helt borta, och har alltid varit. Jag har bara små fragment av minnen att hålla fast vid, men kan intr hitta allt där emellan. Och jag tror inte min hjärna kommer portionera ut det minnet i små bitar till mig. Kanske jag ska vara glad för det? Kanske behöver jag inte bearbeta det minnet för att fungera? Dock har min hjärna upptäckt att det finns andra saker som måste bearbetas för att jag ska fungera. Så fort det blir tyst eller jag blundar så kommer minnena tillbaka om allt som hänt. Det är inte speciellt förvånande kanske, men jag trodde ändå att jag var förberedd. Att jag gått igenom det tillräckligt många gånger i huvudet. För nog har jag spelat upp allt det där som på film i huvudet, men det är nu alla detaljer kommer. Det är nu man ser det som i 3D. Der är svårt att välja sina tankar för tillfället, jag är för trött för att kämpa emot hjärnan nu. Trötta, det är vi alla. Tröttheten är vår största fiende. /Ao
Det här har varit en skum dag. Sov 3 timmar innan det var dags för jobb 07:00 - 15:05. Trött så jag fick för mig saker. Gäspade. Glömde vad jag höll på med. Överlevde dock en ovanligt stressig dag. Kommer hem och träffar Ralle som var på ovanligt bra humör. Ser en prison break och sen va jag trött!! Fick för mig att jag skulle ligga och kolla lite kataloger i sängen. Det slutade med att jag tog en powernap 18-22. Fyra tummar för sjutton. Och Ralle stoppade om mig fint istället för att väcka mig.. Sen efter tuppluren var det bara till att släpa sig ut till stallet och mocka och sen släppa in tottisarna. Nu vill jag sova igen. Helt omöjligt.. Man kan inte ta powernaps så nära inpå man ska sova för natten.. Hmm.. Blir till att blunda... Mycket. /Ao
Jag har börjat tänka om när der gäller min tatuering. Eller ja, jag vill såklart ha den jag tänkt på i alla år. Men en ny börjar även ta form i mina tankar. Det känns lite spännande. Men samtidigt vill jag inte kladda ner min kropp med massa strunt, så det här tåls att fundera på. Nåja. Ligger klarvaken med inte ett spår av John Blund.. Läste nyss men sen fick visst någon nog och släckte lampan och vägrade tända igen.. Suck! Fast det är klart, han ska ju upp tidigt så.. Det är dags att beställa nya regntäcken till hästarna också. Agnes har lyckats riva upp sitt och det jag har i reserv till henne är uselt. Så nytt får det bli. Och så kom nya höökskatalogen idag med och där hittade jag så fina gröna täcken så vi ska köpa ett nytt till lizard med så kan han ha sitt gamla i reserv. Det börjar kännas lite slitet. Men det har varit de bästa täckena någonsin! Jag köpte dem för kanske 5 år sen och jag har använt dem i alla år varje regnig dag. Och de håller tätt! Helt otroligt! Nåja.. Kanske jag är en gnutta sömnig nu.. Kanske.. /Ao
Det är dags att sluta låtsas, för min egen skull. Jag började låtsas för min egen skull, men nu är det inte längre för mig. Dags att sluta trycka upp modet. Dags att sluta vara allt jag inte är inombords. Dags att sluta skratta. För skratten är inte längre vad de borde vara. Vad de brukar vara. Jag skrattar för att man ska skratta. Skrattar för att inte visa allt annat. För att inte alla andra ska känna sig obekväma. Men fy fan va synd om den som tycker att det känns obekvämt då! Det är dags att tillåta mig själv att må dåligt, för min egen skull. Dags att få va arg, besviken, ursinnig. Ledsen.. Allt för att jag ska kunna bli glad igen. /Ao
Det är såhär det fungerar. Mitt huvud är som ett rum. Det är i det rummet alla tankar och allt komihåg ska samsas. Allt på sin hylla för att lätt kunna tas fram. Visst några saker kanske på hyllan längst bak, men ändå så att det går att nå utan att rasera det andra. I mitt rum har det dock blivit katastrof. Alla tankar har vält och ramlat till en enda stor oreda. Detta medför att jag varje gång jag måste in i rummet måste rota ett tag för att hitta det jag letar efter. Och det gör ont - otroligt ont. Då mitt rum inte längre har någon strukturerad ordning så har det blivit väldigt fullt med skräp. Mitt rum har blivit et av de rummen man aldrig går in i. Man använder endast rummet till förråd för sånt skit som man inte vet var man ska göra av, men som man inte kan bli av med. Och jag brukar vara duktig på att tassa in på tå, lägga det jag har med mig längst upp på högen av skräp utan att röra det andra och sen smyga ut igen och fort låsa dörren. Men nu har det blivit så fullt i rummet, jag har inte rensat, inte städat, på ett bra tag. Låset till dörren fungerar inte längre och rätt vad det är så kan dörren åka upp på vid gavel när en vind drar förbi. Följden blir att det ramlar ut en massa skit eftersom det är så fullt i rummet. Och för att kunna stänga dörren igen så måste jag plocka upp tankarna och slänga in dem igen, längst in. En efter en. Det leder såklart till mer oreda. Jag borde ju ta de varsamt och lägga dem på sin egna specifika hylla. Men för att komma dit måste jag riva ut så mycket annat. Åter igen slår jag igen dörren och trycker in det sista skiten genom nyckelhålet. Detta gör att jag även har tappat bort det bra komihåget. Och de bra tankarna. De bra minnena. Av någon anledning verkar det inte vara lika ofta något sånt ramlar ut genom dörren. Kanske är det för att man vill ha det på hyllorna längst fram egentligen. Då kommer det underst när allt rasar.
Jag måste göra upp med mig själv. Rensa mitt rum och ställa allt på plats. Men är det sånt man klarar av att göra? Det kommer ta sån otrolig tid. Men jag har tappat bort mig själv i rummet, och det vill jag ju inte.
Största frågan är dock: Kan en rum explodera? Eller imploderar det?
Sömnbrist - irriterad, förbannad, ledsen.. Vilsen. Hittar inte meningen med att orka. Orka ge upp istället? Men som vanligt har jag inte tid att känna såhär. Dags att börja göra iordning innan det är dags att jobba. Det krävs en varm dusch, 3 portioner mat och två timmars övande att få till det perfekt leendet som ska klistras på och hålla i åtminstone 7 timmar. Orubbligt. /Ao
Total omplanering av veckan! Jag jobbar visst inte alls imorgon (fan va vimsig jag är?) utan jag är ledig! Wiiie! En hel dag extra fick denna vecka just. Så planen är att ligga kvar i sängen till nio oavsett när jag vaknar (sover jag längre gör det inget). Sen blir det till att börja elda, fixa stallet, ut med lizard, riva ner alla julgrejer, ordna massor med papper och städa. Sen har jag hört talas om att det blir mattedags med becka och p också. Spännande! Tror ni den dagen blir lugn eller? Not! Men det vore bra on jag hann med allt det där imorgon för då kan jag ägna mig åt lite annat i helgen och inte ha 1000 måsten kvar. Mys! Nåja.. Dags att blunda då. Hmm.. Nu blev jag hungrig. Men jag måste sluta med nattmackor, jag somnar ju aldrig då... /Ao
Nu har jag legat vaken ett bra tag. Jag kommer inte ens ihåg när jag vaknade.. Eller vad jag vaknade av. Det måste ha varit en dålig dröm för jag ligger här med en outgrundlig ångest över jag vet inte vad. Och när jag inte kan komma på vad jag drömt så fylls huvudet med allt jag inte hunnit med att göra. Och den här veckan verkar vara snål med fria timmar.. SUCK!! Och igår var en enda stor katastrof. Jag hann inte med hälften av vad jag skulle göra och sen fick Lizard för sig att han skulle visa upp sin kreativa sida på träningen, på ett dåligt sätt.. Så när jag väl kom hem och stelnade till efter träningen insåg jag att ryggen inte kommer vara speciellt glad på mig de närmsta dagarna. Jippi.... Det är inte mycket att göra åt nu. Idag blir det full snurr och stress tills jag äntligen ska få sova nästa natt igen.. /Ao
En ny vecka börjar idag. Ledig måndag, fyra dagars jobb och sen ledig helg. Det kan jag väl gå med på då. Annars vore det ju svårt att få någe klirr i kassan alls. Idag hade jag planerat en soft dag, men det visade sig redan igår att det inte skulle bli så mycke med det. Lite synd det där, men det är ju svårt att planera när man inte är helt ensam här i världen. På tal om ensam, ibland känns livet bra ensamt. Igår kan vara ett exempel på det. Man känner sig ensam med sina tankar, för ingen annan kan ju någonsin förstå. Idag däremot känner jag mig helt oövervinnerlig. Livet ska inte bara få rycka tag i mig och dra mig åt vilket hållningen som helst. Men under den hårda ytan finns alltid något annat. Och det behöver väl inte alltid vara negativt, men det är jobbigt när skalet inte orkar hålla emot. När man helst vill försvinna, krypa in under sin sten och gömma sig. Nåja, vi får hoppas den.känslan uteblir idag. Ikväll blir det till att ta med Lizard till VRF och träna lite. Känns lite övermäktigt på något vis. Ändå taggar jag till. Vi får se vart det leder. Nu ska jag fundera ut om det finns någon sanning alls i nattens drömmar, eller om jag helt håller på och spårar ur. Saker son brukar vars så självklara verkar då svåra. Och allt jag kommer ihåg per automatik verkar inte kunna fastna längre. Jag glömmer saker, tappar bort saker och fattar inte alltid vad det är jag gör. Värre än vanligt. Det är så jag blir arg när jag kommer på mig själv med att ha lagt bort något jag absolut inte fick släppa taget om. Eller som när jag glömmer bort hur man tar fram 16 kr i mynt. Det är nästan en rolig historia. Jag skulle alltså ta ur 16 kr ur kassalådan när jag räknade ur. Jag börjarmed att ta ur 4 enkronor, en femma och sen funderar jag på om det behövs en tia. Jag tar ur en och tittar en gång extra, räknar det till 16 och blir nöjd. Sen när jag ska skriva in i datorn tittar jag en gång till och inser att det ligger 19 kr där istället. Och jag fattar först inte vart de där 3 extra kronorna kom ifrån tills det slår mig att jag har fått en sån där hjärnsvacka. Jag började först och främst från fel håll. Jag brukar alltid ta tian först. Ni kan tro att jag blev besviken på mig själv. Och igår skulle jag ge en kille 204 kr. Jag ska precis ge honom 402 när jag inser att jag vänt på det också. Skit! Ändå är jag oövervinnerlig idag!! /Ao
Det finns timmar på dygnet som är värre än andra. Sen finns även de värsta timmarna. De är ungefär någon gång mellan 02.30 och 05.15. Det är då det inte är meningen att man ska vara vaken, alls. Sen tre timmar före/efter kan det va bra om man får sova ibland också. Men min sömnkurva, den följer inte standardlinjen.. Suck! Så, återigen har jag legat vaken allt för länge i natt. Och vaknat allt för tidigt.. Igår lyckades jag efter mycket vridande trots allt somna om. Dock med följden av att jag vaknade halv elva med världens huvudvärk och massor att göra innan lunch. Så jag vet inte om det är värt att somna om idag. Och sjukt sugen på potatisgratäng är jag också.. Inte för att jag är hungrig, men för att det är sjukt gott! Tokigt! /Ao
Nu har jag legat vaken i en och en halv timme. Jag tror jag ger upp snart. Jag vill bara sova, sova, sova.... Som alla andra nätter. Inte ligga vaken och grubbla. Och visst, klockan är morgon nu, men jag sover ingen djupsömn på nätterna så jag vill försöka kompensera med lite mer blundande iaf. Och jag har testat alla knep för att somna, men ryggen värker och jag kan bara tänka på hur otroligt sugen på gurka jag är. Skumt. I alla fall så tänkte jag berätta att jag började blöda näsblod i kassan igår. Och som vanligt var det strömmen Orvar sim fick för sig att rinna. Så papper och grejer runt näsan och den försöka få tag på någon som kunde byta av mitt i all rusningstrafik på jobbet. Men jag klarar det nästan lika bra med en hand och näsblod sim vanligt, och helt otroligt tyckte inte kunderna att det var skumt. Ändå var jag bra glad när jag kunde springa iväg och försöka få stopp på det. Så, mina vänner, det är visst vinter nu iaf. Äsch, ett sista försök till att somna nu då! /Ao
En resa till något varmt land. Ett land där havet är sådär genomskinligt blått. Dit vill jag nu. Bara se nya saker, bada i havet, äta god mat och bo på hotell. För att koppla av, unna sig. Men en resa till ett sådant ställe finns nog inte. Vart du än åker följer dina tankar med. Men ändå, ett miljöombyte bara för en stund, det kan väl inte skada? Fast det är ju inte bara att dra iväg direkt. Först och främst måste man spara ihop pengar så man kommer längre än till Malmö. Sen ska det perfekta resmålet hittas. Sen måste man spara ihop lite pengar till. Sen tillslut måste man få beviljad semester från jobbet dom passar med datumen. Och har man inte sparat semester från andra år så fårman använda den som är menad tills i sommar. Så, en resa utomlands till det där blåa vattnet - det verkar inte vara menat för mig. /Ao
Det finns ett par meningar jag rabblar i mitt huvud när jag känner att modet inte riktigt räcker till. De meningar sim så länge var skrivna på en lapp i taket över min säng. Jag hämtade styrka i den lappen. Att läsa den hjälpte mig att omvärdera, förklara, hitta. Idag har jag inte lappen över min säng. Har inte behövt lappen, utan har haft den med mig i sinnet ändå. Idag är jag inte säker på om jag följt lappen så mycket som jag önskat. Men som allt annat så är dåtid alltid för sent. Nya tag med tankarna om min lapp. Men att berätta vad dom står vore inte smart. Kanske orden tappar sin mening då? Och mycke texter har jag alltid haft runt omkring mig. Kanske har de tröstat? Eller tagit ner en på jorden. Alla har haft sina syften. Ändå så har jag inte byggt upp mig tillräckligt starkt. Gång på gång vacklar jag, nära på att ramla. Och inget finns där att fånga upp längre. För den som på alla villkorslösa sätt alltid älskar kan inte ta emot längre. Ändå kan jag inte stå själv. Är det bara jag, eller har alla den känslan att de gömmer sig? Gömmer sig för verkligheten. Bara vänder och springer så fort den nuddar. Allt för att den inte ska få stjälpa mig. Jag vet inte..
"Allt kommer till den som vågar vara rädd"
/Ao
Som en snabb återkoppling till förra inlägget kan jag berätta att jag verkar varamycket intressant för poliser. De tycker om att smyga på mig med fartkameror och sånt. Denna gång svängde jag dock fint av in på en grusväg efter att ha tvärnitat och rullat förbi farbror blå. Och han var sur. Bitter. Arg.. Skakade på huvudet och tryckte ner mig på plats. Väl inne på grusvägen kom ingen efter oss men vi åkte väl en omväg på typ 2 mil, om inte ännu mer. Jisses. Kanske mitt nyårslöfte ska bli att försöka hålla hastighetsbegränsningarna bättre? Tål att funderas på. Nu ska jag dock sova. Är så tokigt trött.... /Ao
