***
Kategori: Allmänt
Underbart inlägg. Men det fick inte följa med :)
/Ao
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
När man tänker på det så inser man att livet bara rullar på, även om man själv står still. Frågan är bara om man verkligen kastar bort en hel dag om man gör ingenting? Är det verkligen så illa, eller kan man se något bra i det? Om det är på det viset så har jag kastat bort stora delar av mitt liv, rakt ner i soffan. Nej, jag tror att det är bra att göra ingenting. Att hinna med att fundera ut livets gåtor. I morse när jag såg solen smyga upp bland träden insåg jag att solen kommer att fortsätta stiga varje dag, vad jag än gör. Det får mig på sätt och vis att känna mig trygg. Den nya dagen kommer att finnas där för att fånga upp mig. Låta mig glömma gårdagen. Men å andra sidan så skrämmer det mig. För varje dag den stiger, så blir det en mindre för mig att se. Tillslut kommer jag inte få se det mer. Solen steg och där låg jag någonstans mitt i livet och visste inte om jag skulle känna mig ledsen eller glad.
Egentligen är jag inte speciellt rädd eller fundersam över min egen död. När jag dör så dör jag bara. Det blir lite spännande på sätt och vis. Då får man se vad som händer efter döden. Jag har så svårt att tro att det verkligen inte blir något mer. Att allt kommer att ta slut. Om allt tar slut så blir det inte ens svart. Den tanken gör mig frustrerad, precis som att universum är oändligt. Trots allt så är döden oundviklig, så man får se det som en ny resa. Förhoppningsvis en sådan där allt är ljust. Där alla bra saker finns. Vad händer egentligen efter döden?
Det är när andra går bort som skrämmer mig. Som sagt är döden oundviklig, men vad ska hända när alla försvinner? När det liv man byggt upp svajar för att en av grundstenarna försvinner? Jag tänker på det rätt ofta, och varje gång kommer jag fram till att det inte finns något man kan göra mer än att ta hand om dem man tycker om. Och låta dem man tycker om veta om det. Och även fast jag kanske inte säger det så ofta så älskar jag mina nära.
Meningen med det här inlägget var egentligen inte att skriva om döden. Jag ville skriva om livet. Och döden är livet på ett sätt. Det är en del av livet.
Och nu började Rebecka skriva på facebook så jag tappade ju såklart tråden. Vart var det jag ville komma? Vart vill jag i livet? Det var en bra fråga. Måste jag ha svaret nu?
/Ao
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Värmeslag och isvatten är vad denna helg bestod av. Guldsporrarna in my heart! Vad sägs om 5 dagars skitgöra med otrolig värme och smärtande bränd hud? Alltid lika underbart. Såhär i efterhand så undrar man ju vad i hela friden vi håller på med, men till nästa år så har alla dåliga minnen liksom suddats ut, som de till slut alltid gör. Onsdagen är ju den bärstaste av alla dagar! Då allt det sista ska ordnas, spånet ska ner och alla informeras.
Dock är guldsporrarhelgen just en sådan helg på året då man märker hur orättvist livet verkligen är. På något vis råkade jag sudda ut allt jag precis skrivit och det var nog en halv sida. Surt, men jag orkar inte skriva om. Det handlade i alla fall inte om att folk har fina hästar eller dyra sadlar. Så, låt oss gå vidare.
En person är alltid samma person. Allt beror på hur du upplever personen vid ett visst tillfälle. Om man upplever en person på ett annorlunda vis nu än man gjorde förut så kan man tänka tillbaka och se att det faktiskt stämmer. Allt beror bara på vem den andra personen riktar sig till. Jag tror inte på att en människa kan ändra hela sitt sätt att vara. Man bara ändrar på det man vill visa. Jag kan ta mig själv som ett exempel. Liten och blyg, det var vad jag var för kanske 7 år sen. Gradvis sedan dess har jag insett att det inte var den jag ville vara utåt, jag ville vara den jag var på insidan också. Hela tiden har jag varit samma person innombords, men omständigheterna runt mig har lärt mig att ta fram de delar jag vill ha. Nu tycker jag inte att jag är speciellt liten eller speciellt blyg. Jag är relativt nöjd över mig själv och mina tankar.
Jag tar risken att bli misstolkad men jag ser det som såhär: En gång en mördare, alltid en mördare. Jag tror inte att en människa som en gång mördat en annan människa kan slå om och bli en trevlig trebransförälder och bo i villa. Likaså om man misshandlat, rånat, våldtagit osv. Då har personen godkänt det i sig själv. Har man godkänt något inför sig själv så kan man inte bara ta bort det. Det här kan såklart gälla andra saker än kriminella saker, men det blev förhoppningsvis lättare att förklara det såhär.
Nej, det blir nog till att ta upp detta till disskusion hos P sen. Aldrig får man rätsida på något.
Hopp in i duschen.
/Ao