Clap along if you know what happiness is to you

Bakom mig så luktar släckta bränder
Så otäckt långt var jag beredd att gå
i din närhet
Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta
Jag ser mig aldrig om

Sömnen kommer som en vän
tur retur mot tystnaden
Sömnen kommer som en vän
Den dömer ingen
glömmer ingen
Öppnar bara famnen
Se dig aldrig om..

En gång i en framtid ska jag glömma
hur otäckt långt jag var beredd att gå
i din närhet
Jag upprepar ett löjligt gammalt mantra:
Se dig aldrig om..

Sömnen kommer som en vän
en mjuk varm hand i tystnaden
Sömnen kommer som en vän
Den dömer ingen
glömmer ingen
Öppnar bara famnen
Se dig aldrig om..

Gårdagen. Fin dag alltså! Kvällen speciellt då. Presentutdelning och tårta hos Sofie. Lite bus av alla dess slag hann vi även med innan skjutsarna rullade mot K-holm. Väl där så var vi glada allihopa. Men vart var allt folk? Vem vet... ...hockey? (SUCK). Men, det är som vanligt. Vill man något så är det bara att göra så det blir bra. Jag och P dansade lite överallt, hur som hellst. Och vartefter rulade det faktiskt in lite folk från höger och vänster. Som vanligt inga som jag känner - så jävla skönt. Jag tycker om att vistas bland folk jag inte känner. Det finns inga krav, ingen bryr sig. Och skulle det göra det så är det ju kul för dem. Och ingen kommer tänka på en efter. Tror jag? Det är så jag alltid tänkt på det i alla fall. Kanske har jag fel? Jag är trött på allt blygt och försiktigt. Varför inte bara köra på liksom?

Jag älskar att vara ute och dansa. Jag gillar musiken och folkets gemensamma gung. Är man sen ute bland fulla eller "fulla" människor så spelar det ännu mindre roll hur man rör sig. Det är bara att låta musiken flytta en framåt. Låta takten röra fötterna. Flyta med, flyta iväg. I nuet. För på golvet finns bara nuet. Det är då. Där. Underbart!

Lite tråkigt var det dock att det var så väldigt mycket konstigt folk där. Inte så att de störde mig, men det kändes som om det saknades en hel generation i mitten. Men kanske är det fantastiskt om allt från 18-åringar till 35+ kan röra sig tillsammans? Med en positiv stämning. Det får vara bra helt enkelt. Men jag saknade ändå min egen åldersgrupp där. Eller? Jag fyller ju 17 i år tror jag... Jag fyllde väl 16 förra året? Det är väl en hel massa år kvar till jag blir 23? Vi har väl ett par år kvar? Tillsammans.

Hur som helst. Vi fick skjuts från stan i natt och jag kände mig smått åksjuk... Väl hemma så började det - mensvärken. Jag tror den tar kol på mig någon dag alltså. Jag kravlade runt och hela kroppen krampade. Jag vet, jag måste söka för det där. Men det är svårt att få det att bli av. Aja, det jag ville berätta med det var en lite komisk grej såhär i efterhand. Känsliga slutar läsa här tror jag. Jag hade så ont att jag behövde kräkas. Så blev det. Det var då ajg blev så rädd. Jag trodde banne mig att jag spydde blod. Det var så jag nästan kravlat mig till bilen för att åka till akuten innan jag kommer på att det var bär som Sofie hade haft i sin mycket goda välkomstdrink. Men rädslan den stunden jag trodde det var blod, den slår mycket jag känt på ett tag. "Jaha, nu ska jag dö" var min direkta tanke.

Det leder mig ju in på livets tankar. Om jag dör ikväll, är jag nöjd med mitt liv då? Ska man vara nöjd med sitt liv? Kan man vara nöjd? Men, om jag skulle dö ikväll så vet jag att jag har haft mycket roligt i mitt liv. Jag har vandrat mellan många stadier i mitt liv. Alla har haft sina glädjemoment. Jag har bytit "miljö " och stadier så många gånger i mitt liv. Idag är jag inne i ett stadie som hållt bra länge. Jag trivs med det. Men ibland känner jag mig så rastlös. Jag känner mig lite fångad? Som att jag måste bryta lite mot reglerna i det här stadiet för att jag ska kunna känna mig helt glad. Kanske har jag inte varit van vid att kunna vara tyrgg i ett stadie? För jag vill inte byta det. Det är för bra för att kastas bort. Alla saknar vi saker i vårt liv. Man vill alltid göra saker man inte får. Eller, saker man inte kan göra utan att såra andra. Man får inte såra de man har runt sig. De som man väntar sig ska plocka upp en när man ramlar. Och sårar man dem ändå har man själv ingen rätt att vänta sig hjälp. Det är så livet är. Dock, alla gör vi saker ibland som inte är så smarta. Men vi kan inte hela tiden skylla på att vi ångrar oss. Det är ingen ursäkt. Att ångra sig är försent.

Ånger är inte ett begrepp som jag tycker är vettigt. Det är klart man kan vara ledsen efter man gjort något dumt. Man är ledsen för vad det blev för konsekvenser av handligen. Är det att känna ånger? Jag skulle ha svårt att förlåta någon som ångrar sig. Lättare med den som faktiskt är ledsen över konsekvenserna. Livet är för kort för att ångra. Ja, det här lät inte riktigt klokt. Jag vet. Det är konstigt.

Men, är jag nöjd? Dör jag ikväll är jag nöjd. Jag har då fått ha så mycket roligt att jag har svårt att tro att allt det hemska kan väga upp det(?).

Här kommer jag som aldrig stannar
Röda ögon glider över gatan
Det spelar ingen roll alls vad dom speglar
Dom är min ursäkt för att blunda
Säg det högt, tala högre du som inte bryr dig om
vad mina händer gör
Utanpå och inuti
Jag visste inte att man kunde gå så långt

Tala om vem du är denna gången
Vem tror du att du är denna gången
Tala om vem du är denna gången
Vem tror du att du är i den här sången

Där är du som aldrig kommer
Här är jag som din skugga är
Säg någonting jag inte vet om dig
Allt är detsamma vare sig du vill det eller ej
Säg det högt, tala högre du som inte bryr dig om
vad mina ögon ser
Utanpå och inuti
Jag visste inte att man kunde gå så långt

Tala om vem du är denna gången
Vem tror du att du är denna gången
Tala om vem du är denna gången
Vem tror du att du är i denna sången

Jag skulle kunna skriva ett par A4 till. Det är så mycket som rör sig i huvudet. Så mycket som vill ut näär jag inte är nere. Så mycket som skulle vilja sprudla ut i glädje. Men jag hinner inte. Livet är lite för kort. Ta för er!

/Ao

Bildbomb från dressyren igår:







Slutade på en fin 3:e plats. 1 poäng (0,4%) bakom delade förstaplatsen. Världens finaste ponny!

Bildbomb från betessläppet igår kväll:




De sprang så gräset yrde och de nästan låg ner i svängarna. Glädje!


Bildbomb från första morgonen på betet:






Solvarma trötta hästar. Kärlek!

/Ao