Det är dags
Kategori: Allmänt
Nu är det saker på gång. I mitt huvud finns det tusen och åter tusen tankar som tar alldeles för mycket plats. Vad gör man med alla dessa tankar? Är det som med alla minnen, erfarenheter och missöden som man måste sortera på sin plats? För herrans många år sen skrev jag ett inlägg om just det där med att sortera. Jag kom på det när jag hade ett stödjande samtal under ett x-vak på jobbet. Jag vet inte om ni minns? Kort förklarat:
Jag tänker mig ett rum. När jag står utanför rummet så ser jag bara en dörr. Den har en knopp som handtag och under finns ett nyckelhål. Inne i det rummet finns alla mina upplevelser, goda som onda. Där finns alla mina minnen och erfarenheter. Det här rummet är min hjärna. Problemet i mitt rum är bara att det är total oordning. Öppnar du dörren finns det en risk att det rammlar ut saker. Varför? Jo för i mitt rum används inte hyllorna längre. För väldigt lång tid sen kastades de få saker jag hade orning på runt i rummet när jag slängde in sånt som jag inte klarade av att hantera. Sånt som jag inte kunde hitta en hylla åt. Detta kaos har under åren byggts på och även om jag ibland har försökt hitta hyllor åt vissa saker så har de kastats runt tillslut när de i verkliga livet rivits upp. Jag har öppnat dörren, kastat in det jag behövt lägga ifrån mig för att snabbt vända och springa ut, rädd för att något ramlar över mig. Tillslut har jag inte öppnat dörren till mitt rum utan har bara pressat in saker genom nyckelhålet och endast sparat små fragment av saker i mitt rum utanför att visa dem som sagt att de bryr sig, som sagt orkar lyssna. Folk tror de vet något. Herregud, jag skulle aldrig någonsin berätta för någon om vad jag har i mitt rum. Det finns ingen som skulle kunna förstå eller lyckas bära mina saker.
Hur som hellst, mitt rum är fullt. Det är överfullt fastän det egentligen finns hur mycket tomrum som helst. Men vet ni? Jag har börjat placera tillbaka vissa bitar på sina hyllor. Jag har faktiskt grävt mig en bit in i rummet och hittat en del förklaringar till sådant som går att få förklarat. Jag har även hittat en del lösa trådar som jag aldrig någonsin kommer kunna knyta ihop eftersom svaren inte finns hos mig. Men det är okej. De sakerna ska jag gräva fram en egen hylla åt.
Men som alltid när man städar - det blir så mycket stökigare först. Det blir ju helt jävla kaos i kaoset. Och alla dessa bitar måste man ta i. Och för varje ny bit så vet man aldrig vad som kommer ske. Man vet aldrig riktigt vad man får tag på. Jag undar om jag kommer hitta sånt jag sedan länge förträngt. Det där som ligger längst in under allt annat är så gammalt så jag vet faktiskt inte om jag kan tyda de bitarna. De är från en ålder där jag inte kunde placera dem av helt naturliga skäl - jag förstod inte vad som hände, visste inte ens att man skulle ställa saker på hyllor. De sakerna, om jag någongång hittar dem, ska jag ställa varsamt på en hylla där de får vila.
Men, jag vill egentligen komma fram till en sak. Visst, jag städar mitt rum lite bit för bit. Och det tar tid. Det tar oändlig tid för alla bitarna måste vridaas och vändas för att verkligen ställas på rätt plats en gång för alla. Bitarna måste paras ihop. Men, även om jag städar rummet så tänker jag inte låta det hindra mig att skapa nya saker att placera i mitt rum. Och jag har försökt skapa lite plats där jag kan sortera dem vartefter de kommer för att inte skapa ännumer oordning. För visst är det väl så att livet är till för att leva = skratta? Och om jag genuint skrattar varje dag då lever jag väl? Och då bore jag väl kunna räknas som lycklig?
Under det stödsamtal som jag nämde i början av min nu allt förlånga text så kom även ordet "tacksam" upp. När man mår dåligt eller känner att livet är hopplöst så kan man göra en lista i huvudet på vad man är tacksam för just i ögonblicket. Senast idag tänkte jag på ett par saker jag är tacksam över:
- Jag har ett jobb
- Jag är uppskattad på mitt jobb och gör det bra
- Jag har pengar att handla mat för
- Jag har min lägenhet
- Jag lever = skrattar varje kväll
Men visst. Det är inte alltid lätt. Men man får ta en sak i taget, precis som men sakerna i rummet.
På tal om att städa, jag skulle behöva dammsuga min lägenhet. Jag har en väldigt hårig katt.
Med Lycka
/Ao
Ta mig om du kan
