vardag - var dag..
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Nu kan jag beta av smultronstället från min sommarlista. Jag tror att jag får stryka Liseberg från den men kolmården blir det iaf nästa vecka! Underbart!
Härstarna fick gå in idag. Usch va mycke broms vi har här. Nåväl, både Lizard och Agnes verkar helnöjda med att tugga lite hö och sova en stund. Älskade hästar. Mysigt är det ju att rida barbacka från betet och hem och sen tillbaka, fast detär synd med all broms som sagt...
En och en halv vecka kvar av min semester har jag också. Önskar att jag hade njutit mer av den halva som gått men jag har haft konstant ångest över att semestern snart är slut sen den började. Man borde ha semester jämt! Då slapp man tänka på det. Jaja, sånt är livet.
Dags att göra något vettigt tror jag..
/Ao
Jag hittade en lapp i min ficka. Det räcker inte långt.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Sommar. Bra start.
Sommardepp. Mindre bra.
Semester har jag hur som hellst. Livet har stått lite på pause ett tag. Omstrukturering och omvärderingar i vardagen. Ändå har jag hunnit med en del roliga saker: Minigolf, glass, äventyr, övernattningar hos P, badande i pool.. Listan är lång.
Saker kvar som jag vill se i sommar: Liseberg, Kolmården, Smultronstället.. Inte helt omöjligt kanske?
Jag har funderat mycket över känslan man har i just det ögonblick när man vaknar. Innan man tänker på vart man är, vem som är där, hur man mår. Den där millisekunden som finns innan det som man kan känna ibland. Kanske är det i just den stunden som man är sig själv helt fullt ut. Utan påverkan av tankar eller måsten eller regler. Eller kanske är det i just den stunden man lever efter sina drömmar? Vem vet, men en ovanlig känsla är det iaf. En känsla som försvinner så fort man börjar tänka.
Idag väntar jag inte. Den eviga väntan finns inte idag. Och jag har saknat den. Är livet meningslöst när man inte väntar? Eller har jag uppnått det jag väntat på? Eller är jag fortfarande installd på pause? Det sista låter troligast. Det mittersta vägrar jag acceptera. Och det första känns för deppigt.
Idag har jag hur som helst legat i sängen hela dagen. Det är otroligt hur energikrävande menssmärtor kan vara. Det borde helt enkelt vara förbjudet. Usch ja! Och jag som trodde att min smärttröskel var hög? Ja, tänk då va ont det gör! Kändes skönt att klaga lite över det också. För trots allt ska jag vara glad.
Nej, åter till sängen. Möjligtvis om jag hittar lite popcorn eller liknande i skafferiet.
Finns du där?
/Ao