Det finns nog inget sämre tillfälle att blogga än nu. Jag är rätt trött, en gnutta ledsen och helt otroligt stressad/nervös. Men jag har haft en kanonkväll hemma hos Elin. Jag har ju till och med fått snutta på Paulinas, Beckas och Elins örsnibbar. Ändå känner jag mig ledsen. Vad ska det bli av mig egentligen. När ska jag komma på vad det är jag håller på med och vad det är jag borde göra? Och vad är det för vits med att fundera över det nu när jag ändå ska iväg i två veckor. Jag kommer ju inte kunna börja om med mitt liv när jag kommer hem sen iaf. Kul.
Sista natten i Sverige nu på ett tag. Det känns bra att det är den sista natten jag sover ensam på ett bra tag. Jag är inget fan av att sova själv alls. Ändå klarar jag inte av att ha någon runt mig. Skumt.
Men hörrni. Jag ska avsluta med att säga att sommaren 2013 har på många sätt varit en av de bästa! Nu ska jag avsluta den lika bra! Sköt om er!
Jag har inget vettigt att skriva. Jag vet egentligen inte ens varför jag sitter här. Snart ska jag ner och ta upp tvätten från torkrummet även fast den inte kommer vara torr. Den ena maskinen är så jäkla dålig på att cenrifugera så det typ rinner om kläderna när man tar ur dem. Då hinner de liksom inte torka färdigt innan tiden är slut. Det blir alltid så att jag har en massa kläder hänger lite överallt i lägenheten på tork när jag har tvättat. Lagom störande..
Något mer som är störande är mina tankar just för tillfället. Eller ja, vart de riktar sig. Jag skulle behöva smälla till mig själv på käften och ta mig samman.. Det ska bli skönt att åka iväg i två veckor, jag behöver verkligen härifrån! Jag ska iväg och ladda mina batterier för att sen orka med hela vintern. Och för att orka med mig själv.
Egentligen har jag det riktigt jäkla bra. Jag ska inte klaga. Men jag saknar, längtar.. Och jag har den där olustiga känslan av att det kan ta slut nu när som hellst.
Om tre dygn är jag i Turkiet. Fucking awesome! Väskan är packad och pengar växlade. Det enda jag har kvar att göra är att skriva ut biljetterna och fixa fram en bild som kan liknas vid tatueringen jag vill göra. Pust! Det kan dock bli rätt skönt att åka iväg utomlands nu ett tag efter denna vecka.
Denna vecka har varit smärtans vecka. Det började ju med att jag fick lite träningsvärk efter ridningen i måndags (jävlar va jag tappat muskler) och sen på tisdagen så var det dags för massagen. AJ SÅ IN ÅT HELVETE! Jag grät. Jag sitter fast i hela jäkla alltihopa så illa så hon inte ens kunde massera bort allt. Jag kommer behöva få mer hjälp sen när jag ommer hem igen för att bli av med den här nackspärren. Men mest av allt så behöver jag sluta stressa och grubbla. Ja, så efter hon hade masserat iaf så hade hon på ett linement och det kändes som om hela nacken skulle brinna upp och det blev rött som tusan. Jag blev tvungen att torka bort lite av det efter en stund för jag stog inte ut. Nu känns det som om musklerna har världens träningsvärk och som att skinnet är ett enda stort blåmärke. Det är galet.
Något annat som är galet är att jag och P idag var iväg och vaxade benen och även gjorde en brasiliansk vaxning. Ja, det gjorde ont. Men om de säger att det gör ondast första gången och blir bättre och bättre resultat så är det lätt värt det. Det var ett par drag där över muttan som man trodde att man blev skinnflådd men annars gick det väldigt smidigt. Resultatet blev väl godkänt även om det känns lite stubb på några ställen på benen. Helt underbart är det iaf att vara av med allt det ludna efter att ha varit tvungen att spara ut i drygt tre veckor. Det är bland det värsta jag gjort. Jag skiter i om andra ser det egentligen, det bara känns hemskt att ha det. Hemskt att försöka smörja in ludna ben. Nåväl. Alla gör som de vill, det här är bara hur jag vill ha det själv.
Så vad gjorde ondast? Massagen alla gånger. Det var ren smärta.
Imorgon blir det lite mys med hästarna på morgonen innan jag har tvättstugan. Sen på kvällen blir det räkmys med Gustav, P och Beckis. Sen på fredag ska jag hem till pappa på besök innan jag till Elin på sexparty. Sen är det lördag och dags att dra till arlanda.. Galet. Två veckor. Förvänta er inte så mycket bloggande. Jag berättar allt när jag kommer hem!
Nu ringer luren så nu är det inte mycket mer jag orkar skriva..
Take a good look at me now Do you still recognize me Am I so different inside This world is trying to change me And I admit I don't want to change with it And I admit I can't go on like this anymore
Erase this monster I've become Forgive me for all the damage done It's not over Say it's not over I'm begging for mercy I'm only the monster you made me
I'm better alone now See I'm torn from my mistakes And I stop believing that I could ever make things change How much can I take When I know that it hurts you How long can I wait When I cant go on like this anymore
Because who I am Isn't who I used to be And I'm not invincible I'm not indestructible I'm only human Can't you see The beauty in me
Take a good look at me now Can't you see I've changed
Jäklar i havet va jag är trött på min nackspärr. Tur som sjutton att jag ska till massösen imorgon så hon förhoppningsvis kan bena ut det här. Jag orkar liksom inte längre. Nåja, en natt till ska jag väl överleva.
Så, idag drog det igång på VRF igen. Nu är sommaren över. Eller ja, jag och P förlänger den ju två veckor när vi drar till Turkiet på lördag men iaf. Jessie och jag lärde känns varandra lite idag och verkar ska få hänga ihop ett tag. Det blir spännande. Kändes sjukt skönt att röra på mig idag även om jag kände att jag tappat massa muskler i sommar. Har aldrig haft ett sånt här långt uppehåll i ridningen förutom när jag har varit skadad. Känns helt sjukt galet. Men jag kämpar vidare. Det är alltid det man får göra.
Nej hörrni, jag skulle inte alls fastna här. Jag ska gå och bädda min säng som jag fick för mig att vända på idag. Jag har tänkt på att den blir helt sne eftersom jag altid ligger ute på kanten på den så då tänkte jag att det kunde vara bra att vända på den så jag liksom ligger ner andra sidan med. Desom har sett hur min säng står kan ju dock förstå att det inte var det lättaste etfersom båda kortsidorna står typ tre centimeter från väggen och jag kan inte dra ut den itll där det blir bredare för soffan är i vägen. Men va fan, tänkte jag. Let's do this! Så jag tog min 120 säng och mosade upp den på högkant på kortsidan och snurrade runt den och sen var det svåra att få ner den igen utan att repa mina sjukt känsliga tapeter. Men vet ni, jag lyckades. Så jäkla onödigt egetligen.
Ja, som sagt. Dags att bädda sängen och sen krypa ner och bara njuta av att jag lever.
Inte nu igen.. Fem dagar sen sist.. Ja, vad har hänt sen dess då? Jo, det har varit helg. I fredags så gick jag, P och Gustav på bio. Kanonkul film. Sen hade vi tre kalas i min lägenhet och rensade upp lite i mitt saftskåp. Kan ju berätta för er som inte vet att det började med att jag har ett godisskåp (som dock är ganska tomt nu) och sen blev det ett saftskåp också.. Ja, kalas var det iaf. Gustav slog mig stort i limbo och sen campade vi i köket. Nattade runt halv fem eller nått och än har jag inte hört något från grannarna.
Helgen rullade vidare och lördagen var oplanerad och fin. Direkt när jag vaknade så sa jag att jag var sugen på glass och sen får vi höra att Jonas och gänget har planer på att åka moped till Hjortkvarn och äta glass. Underbart tänker jag! Men som alltid när man är lite spontan så ändras planerna. De åkte ner till Q8 och köpte glass innan vi hoppade in i Öldsen och drog till Tranås på cruising. Självfallet var det jag som körde och de sa att det skulle vara 17 mil dit. De ljög. Jag kan berätta att det är 17,5 mil som känns som en evighet. Och om man håller tempo så ska det ta två timmar och tjugo minuter. Bullshit. Men ner var det inga problem och hem var jag bara lite trött. Gustav hade mina ben som huvudkudde och resten sov lika djupt i baksätet. Jag roade mig med att ha lite helljuskrig.
Hur som hellst. Söndag innebar bio igen. Nu tillsammans med Gustav, P, Becka och Hampe. Nya Monsters Inc. i 3D. Den var kul. Sen var det inte så mycket mer med den här helgen. Och tur är väl det för jag har en smått galen vecka framför mig. Ska jag ens försöka mig på en veckoplanering? Självklart.
Måndag: Hälsa på hemma, mys med brudarna, VRF 19.00
Tisdag: Hästvakt morgon och kväll.Massage 14.00 (Kommer göra oooooont men får förhoppningsvis bort min nackspärr)
Onsdag: Vaxning 09.30 Örebro. Hästvakt kväll.
Torsdag: Hästvakt morgon och kväll. Tvättstuga 11.30 - 16.00. Räkmys (istället för räkbåten som var fullbokad)
Fredag: Hästvakt morgon.Sexparty hos Elin 18.00
Lördag: JAG OCH PAULINA DRAR TILL TURKIET I TVÅ VECKOR!!!!!!!!! OMG!!
Hur som hellst ska jag hinna med att städa, diska och packa också. Det kommer bli kanoners och det är faktiskt dags att börja precis.... ..... NU!
Jag har varit hemma i tjugo minuter nu och har redan tryckt i mig hur jäkla mycket godis som hellst. Jag måste trappa ner på godiset. Bums! Men bara en liiiiten bit till! Ja, som om det hjälper egentligen.
En dag kvar på sommarschemat. 07.00 - 12.30. Det känns ganska helt jätte underbart att bara ha en dag kvar riktigt inplanerad. Jag behöver vila min nacke och jag är rätt trött i huvudet överlag. Tänkte råda bot på lite trötthet nu. Ska slänga mig i soffan, dra på tvn och blunda en stund.
En stor fet godispåse senare och jag är ändå inte på topp. Jag verkar få dras med min nackspärr för evigt. Och alla dessa tankar. Åt skogen med dem. Tog mig samman och gick up till mamma nu i kväll. Det är sjukt, jag har typ 800 meter dit eller nått men jag pallar inte att gå dit. Idag släpade jag mig hela vägen dit iaf och jag trodde seriöst jag skulle bryta ihop. På ett sätt hade det varit skönt att bara få bryta ihop nu helt totalt, jag går liksom och väntar på det. Men nej, jag kan inte ens gråta ut tårarna som jag känner ligger och väntar. Nej, jag får bara den här ofattbara tomhetskänslan. Trycket över bröstet. Det gör så ont i hjärtat. Det är så mycket jag vill berätta, visa.. Men det går varken att berätta eller visa. Det går liksom inte att göra något alls längre. Och jag önskar jag gjort mer. Jag borde gjort så mycket mer, och så annorlunda. Egentligen, det jag gjorde var ju inte tillräckligt på långa vägar. Det var ju ingenting. Och hela tiden spelas det sista dygnet upp på min näthinna. Allt från att hon hade bett mig komma till det att hon försvann. Alla tankar, alla blider. Jag kan fortfarande se alla detaljer. Känna en varm panna under handen. Jag kan fortfarande höra de sista andetagen. Hur det blir tyst. Känna alla känslor. Jag orkar inte. Jag orkar inte gå igenom allt igen. Ändå är det det jag gjort minst tio gånger den här eftermiddagen.
Det regnar. Det känns lite smått underbart att jag jobbat klart för idag och kan slänga mig på soffan, lyssna på regnet och njuta av livet. Bara andas. Idag är en sån dag när jag pendlar väldigt mycket upp och ner i sinesstämning. Ena sekunden är jag så lyckligöver livet, att jag finns. I andra sekunden saknar jag mamma så otroligt mycket och så kommer alla tankar som alltid följer med. Hon vet inte vart jag är idag, att jag flyttat, pluggat ett år till sjuksköterska, att jag jobbat i sommar.. Ingenting om mitt liv. Eller? Är det verkligen bara slut såhär? Och i sånt fall - vad är det då för mening med livet. Ja, jag menar om det ändå bara ska ta slut helt plötsligt så känns ju hela grejen rätt onödig. Suck.
Men nej, jag ska inte allsdriva in på det där spåret. Det är inte roligt för någon. Istället kan jag berätta att jag ska iväg nu till vårdcentralen och försöka få klarhet i varför denna nackspärr inte släpper. Wihoo.. Typ. Sen ska jag ta tag i diskberget som blev efter att jag, P och Gustav lagade tacos i söndags. Det blir till att höja upp volymen på musiken och bara köra på. Har en stark känsla av att det är KENT som kommer följa mig denna eftermiddag och kväll. Det är en sån dag.
Sen ska jag väl även koppla ihop min skrivare som står i sin förpackning i ett skåp så jag kan skriva ut lite lappar om studielån. Jag orkar inte leva på kanten så nu skiter jag i vad jag lovat mig själv om att inte ta lån. Ett studielån är ju iaf för en bra sak. Jag orkar inte hänga på andra och vara beröende av dem. Ingenting blir riktigt som man tänker sig. Hade jag haft livet jag hade för två år sen hade jag knappast ens behövt tänkt på vad lån ens är, men å andra sidan kanske jag är gladare idag. Kanske, ibland.
Men suck och pust va glad jag är. Nu tänker jag slumra till framför tv:n en dryg timme sen tar vi tag i dagen igen.
Med Lycka
/Ao
Bitch you better get outta the way Before I start falling apart
Men herregud! Vart har alla dagar tagit vägen. Jag tyckte inte att det var så längesen jag satt här och kluddrade ner lite tankar men det är fasiken typ nio dagar sen eller nått. Fruktansvärt! Men jag har helt enkelt inte haft tid. Vad har jag gjort då? Ja, jobbat, sovit, busat och haft en hel helg i Göteborg. Det har inte funnits tid, även om det funnits lust. Några takar har gått förlorade och några nya har tagit plats. Kan ju berätta iaf att helgen i Göteborg var väldigt speciell och jag skrattade en hel del! Vi åkte ner i fredags eftermiddag - sju timmar i en gammal merca. Sen har vi tältat två nätter (aldrig mer tält) och varit på Liseberg på vad som sägs ha varit Sveriges varmaste dag - vi hade regn. Så med blöta shorts en hel dag och efter fuktiga och genomsura tält så var det skönt att komma hem och krypa ner i älskade sängen igen, även fast vi haft väldigt kul.
Vad händer nu då? Ja, de närmaste fyra dagarna är jobbdagar. Jag ska även till vårdcentralen med min nackspärr igen, som om det kommer hjälpa. Sen är det typ helg igen och då får vi se vad som händer. Kanske finns det något extrapass att jobba eller så kanske det händer något annat kul. Vem vet liksom. Kanske jag bara skulle försöka ta det lite lugnt, snart drar vi ju trots allt till Turkiet. WOHOO!
Nu ska jag tryckai mig lite tacorester från igår innan det är dags att dra och jobba. Tjing!
Med Lycka
/Ao
Pain splattered teardrops on my shirt Told you I'd let them go
