Jo, här var man då igen. Men inget vettigt att skriva. Inget vettigt att tänka eller tycka. Planerar mina dagar så fulla att de spricker. Allt för att senarelägga allt oundvikligt. Det kommer göra så ont när jag väl tillåter. När jag bryter. "Sucka mitt hjärta, men brist dock ej" /Ao
Efter alla skumma uppdateringar är det kanske dags att pausa ett tag. Göra ett litet uppehåll i det mesta. Så även med bloggandet. Man kan väl säga att mitt liv har ändrat sig så totalt. Det har passerat gränsen för vad man kan ta in så jag väntar fortfarande på reaktionen. På att hjärnan ska börja ta in, acceptera, bearbeta. Så, till nästa gång (som egentligen lika gärna kan vara imorgon som nästa år) får alla ta hand om dig själva och varandra. Och jag har bestämt att det ska julpyntas i år igen trots allt. För förr eller senare måste vardagen ändå fungera igen. Mot oändligheten - och vidare! /Ao
Tro det eller ej men jag längtar efter snön. Längtar efter att behöva skotta fram bilen. Efter att bli dyngsur om fötterna. Pulsa ut till hästarna i 20 minus. Längtar efter att frysa om fingrarna.. Efter att ta på sig så mycket kläder att man knappt kan röra sig. Längtar efter att bli puttat i en snödriva. För allt det är så mycket lättare att ta på. /Ao
Stora tunga svarta regndroppar ramlar ner utanför fönstret. Marken är kall och våt. Inne i husen lyser adventsljusstakar och adventsstjärnor. Människorna sover i sina sängar och vet ingenting om allt. Halva natten har passerat obemärkt förbi utan att någon stoppat den. Alla vill vi bara ha en ny dag. Vi stressar vidare för att få en ny dag, en ny chans till lycka. En ny chans till livet. En risk. En risk för att göra bort sig. För att bli borttappad. För allt. /Ao
Pausar livet en aning. Stoppar det ett par timmar och försöker andas. Natten vill en inget ont. På natten är världen lugn och fridfull. Natten är till för återhämtning. Pauser. Ändå är det då många känner sig ensamma. Små i mörkret. Men mörkret vill oss heller inget ont. Det stoppar om oss när vi är trötta och ger oss tillåtelse att bege oss till drömmarnas värld. Och i drömmen är man alltid kung! Det svåra är när natten blir lång. När man inte vill pausa längre eller när man vill spola tillbaka. Men kom ihåg att det som gömmer sig i natten finns även där när det är ljust. /Ao
Ätit tokmycket innan läggdags. Inte helt okej. Men igår var jag tvungen att springa efter natmacka för att magen knorrade så mycket. Vi får se hur det går inatt då. Vem vet. Och jag antar att mitt i allt så är det dags att börja riva efter julgardiner och pynt. Energin finn kanske, men vad är meningen? Blir jag verkligen gladare av trettioelva ljusstakar och sjuhundra tomtar? Jag ger upp på tomten och alla nissar i år tror jag. Men om tomten nu finns så är det dags för honom att visa sig. Och alla nissar kan hjälpa honom med mirakelmedlet jag önskar till julklapp. Tomten, jag vill ha en riktig jul. En sån som man har när man är liten.. Så sant. /Ao
Saker är inte alltid dom man önskar. Och inre alltid som man vill. Och heller inte alltid som man tycker de ska vara. Livet är kallt, orättvist. Men vad har man egentligen för rätt att döma? Vad har jag för rätt att sätta mig i mitten och tycka synd om mig själv? Kanske är det som med allt annat - när det handlar om en själv är det lättare att kontrollera. Men saker och ting går inte alltid att kontrollera. Och ibland hjälper det ibte hur mycket man en försöker. Ändå fortsätter man. Allt annat vore fel. Själviskt. Fast vad är egentligen själviskt? Vad är rätt? Vad är fel? Vad ska jag göra? /Ao
Först: snälla, låt det gå åt rätt håll.
Så. Imorgon blir en sjujädrans dag. Massor att hinna med innan becka och p kommer på besök. Vi får se hur långt jag hinner med allt. Nåja, ett kort inlägg idag för becka och p tycker visst de varit långa ;-) fint!
/Ao
Först: snälla, låt det gå åt rätt håll.
Så. Imorgon blir en sjujädrans dag. Massor att hinna med innan becka och p kommer på besök. Vi får se hur långt jag hinner med allt. Nåja, ett kort inlägg idag för becka och p tycker visst de varit långa ;-) fint!
/Ao
Jag är så oändligt glad över alla fina stunder jag haft idag. Alla skratt. Alla samtal. Alla pinsamheter med piloter och dylikt. Jag är även tacksam för alla andra minnen jag har och de jag kommer få. /Ao
Så, vad har hänt idag. Massor. Inget. Allt. Det enda jag orkar berätta om är att jag, ralle, anges och lizard var ute på en tur i skogen precis innan skymningen. Mycket mysigt även fast jag frös om fingrarna. Hur ska det bli resten av vintern? Sen har jag hittat en så fin klänning som jag så gärna skulle vilja köpa. Men när skulle jag använda den? Det är en sån gin klänning dom de har på fina kalas eller liknande på tv. Och jag går ju aldrig på någe sånt. Jag får drömma vidare om den. Precis som om det mesta andra den här månaden för idag kom det en räkning på skatten på bilen på 1000 spänn. Och eftersom jag inte jobbat så många dagar förra månaden ekar det väl snart tomt. Tur jag har ralle.. Imorgon så ska vi ringa runt till massa ställen hela morgonen. Ringa runt till halva Sverige. Försöka få lite papper ifyllda. Sen ska jag hälsa på mamma en stund. Sen samlar jag ihop mig och drar in till stan för fika och bio. Morgondagens schema. När man inte får bestämma över framtidens gång eller tidsplan får man hur som hellst nöja sig med att göra sin vardag så fyrkantig det går. Kontrollerad. Jag hatar "vi får se". Det är skit. /Ao
Jag antar att man måste vara ödmjuk och tacksam mot livet. Mot meningen, ödet och alltet. Liv - hur börjar det? Liv - hur slutar det? Det är frågor man någon gång i sitt liv får svar på varken man vill eller inte. Ibland även när det passar som sämst. Men när är ett bra läge? Det finns inga bra lägen. Vi får nöja oss med vad livet bestämt åt oss och sen göra det bästa av det. Så bra man någonsin kan. Hålla huvudet över vattnet och bara följa strömmen framåt. Mot det oändliga. Saker kommer aldrig bli vad de varit. Saker blir aldrig som de är. Och man blir aldrig densamma. Jag har funderat lite. Det är klart människor förändras. Så som allt förändras. Man blir alltid någon annan efter vad tiden går. Varför? Det är logiskt. Kroppen byter ut sina celler en efter. Tillslut är alla utbytta. Man är någon annan. En ny. Kan det vara så? /Ao
Från arg till ledsen. Vidare till likgiltig. Och arg igen. Men mest ledsen. Förbannade jävla känslor. Förbannade jävla strul. Förbannade allt. Lizard var dock mysig när vi var iväg till vrf idag. Inte strulig som igår. Det är bra. Imorgon är en ny dag. Då får man kämpa vidare. Till slut vill jag ha en pizza iaf. Punkt!! Och det går väl fint. Får 4000 kvar av lönen som kommer imorgon efter att jag betalat alla räkningar och min böter och allt. Och det räcker nog till en pizza tror jag? Nåväl. Finns det någon som tar emot på andra sidan? /Ao
Idag har Lizard blivit av med lite päls. Skönt för honom! Imorgon ska vi till vrf och busa lite igen. Hoppas han inte är lika strulig då som idag. Han brukar stå så fint stilla i transporten men idag trampade han runt som bara den. Och hem var det lika dant. Struldag. Jisses. Nu är det väl snart dags att plocka in hästarna för kvällen och sen krypa ner i sängen och hoppas på att få lite sömn innan nästa dag ska börja. Men för varje ny dag ska man vara lycklig. Glad att solen går upp en gång till. För att man får finnas. Ändå kan jag inte helt glädjas åt livet när det känns så elakt mot mig. Förlåt för allt fel jag gjort, är vi inte kvitt snart? Livet är nyckfullt och kanske inte alltid på ens sida? Eller? /Ao
Dagens enda roliga måste blev aldrig av. Jag hann aldrig ut med lizard på terapitur. Det får väl helt enkelt gå ändå. Tror jag. Nåja. Imorgon ska han få åka på äventyr till vrf iaf. Mycket spännande. Annars är allt som det har varit de senaste veckorna. Inte mycket har ändrats - på gott och ont. En dag i taget nu Anna. Ett steg i taget, en tanke i taget. Uppe över ytan. /Ao
Idag har jag skrattat. Hela eftermiddagen och kvällen har jag skrattat. Men inte åt något speciellt. Och inte åt någon speciell. Och inget som brukar kunna kännas tungt har fått nå fram till mig. Jag har blockat det långt innan det ens var påtagligt. Ibland är jobbet en plats till skoj och bus. Det behövde jag. Men såklart vet jag att det inte fortsätter i all evighet. Det trängs bort av så mycket annat och tillslut finns inget av den glädjen kvar. Ska man hitta glädje själv? Hur gör man? I vanliga fall är det så enkelt. Man drar med dig becka och p på fika och dagen är räddad. Imorgon får jag dock klara mig själv. Jag har massor att ta i, men jag vet inte riktigt vad eller hur. Det enda jag vet säkert är att jag vill ut på tur med Lizard och prata av mig lite. /Ao
En natt - tusen tankar. Många frågor - inga vettiga svar. Idag är det så mycket som måste fixas. Idag och ingen annan dag i framtiden. Framtiden är inte att lita på. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda. Den ger oss bars hintar om vart det är påväg utan att lova varken det ena eller det andra. Det enda man någonsin kan veta med all säkerhet är attman själv finns just denna stund. Allt annat är upp till framtiden/ödet/meningen att avgöra. Rättvist? Vi får små val vi själva kan göra. Ska man ha röd jacka eller blå? Plugga eller inte? Svängt höger eller vänster? Men dessa påverkar inte det stora. Det måste man tro. För annars går man under. Ändå kan man inte bara låta framtiden springa iväg åt vilket håll dom hellst. Men hur tyglar man något så stort som är så oundvikligt? /Ao
Ibland skiner solen så stark att det är svårt att se för dess sken. Och ibland när det är molnigt ser man hur solen skiner igenom ändå. Kan det aldrig vara mitt emellan? Och sen funderar jag mycket på det här med att man ser saker olika. Det är så sant. Ingen kan någonsin se, känna eller reflektera som du eftersom ni har olika upplevelser i bagaget. Ingen kan någonsin säga att den känner som du för ingen kommer någonsin att kunna göra det. Man står ensam i universum hur man än vrider på sig. De enda man har nära är de som låter en känna hur man vill, när man vill. Dessa kallas vänner och är helt ovärderliga! Inte sant? /Ao
