Jag antar att man måste vara ödmjuk och tacksam mot livet. Mot meningen, ödet och alltet. Liv - hur börjar det? Liv - hur slutar det? Det är frågor man någon gång i sitt liv får svar på varken man vill eller inte. Ibland även när det passar som sämst. Men när är ett bra läge? Det finns inga bra lägen. Vi får nöja oss med vad livet bestämt åt oss och sen göra det bästa av det. Så bra man någonsin kan. Hålla huvudet över vattnet och bara följa strömmen framåt. Mot det oändliga. Saker kommer aldrig bli vad de varit. Saker blir aldrig som de är. Och man blir aldrig densamma. Jag har funderat lite. Det är klart människor förändras. Så som allt förändras. Man blir alltid någon annan efter vad tiden går. Varför? Det är logiskt. Kroppen byter ut sina celler en efter. Tillslut är alla utbytta. Man är någon annan. En ny. Kan det vara så? /Ao