Clap along if you know what happiness is to you

Det är som vädret. Humöret. Grått idag. Varför? Jag har haft en jättefin dag. Badat och skrattat. Men ibland är det ju så att leendet inte når hela vägen till ögonen. Så känns det just idag. Och varför kom jag hit? Kanske för att läsa om det som gör mig genuint ledsen så att jag ska förstå att idag inte är någonting alls. Eller är det för att jag behöver få ur mig en massa ord? Spelar det någon roll? Kanske.

 

Jag har en liten känsla av att känna mig sviken från flera olika håll. Såklart en ren tillfällighet men ändock sant. Så vad ska jag välja att göra? Tjura ihop och låta karman ta dem? Låtsas som ingenting? Förlåta? Jag vet inte. För jag är trött.

 

Sista veckan av denna semester. Totalt sex veckor blev denna semester. Snart skall vardagens lunk återupptas utan helgdagar och annat som stör. Är det inte konstigt att så fort man lyckats släppa allt helt så ska det plockas upp igen. Och sättas in i. Uppdateras. Ta över.

 

Men har ni tänkt på en sak? Ibland tänker man så mycket på en person. Eller på något vis på avstånd umgår indirekt med någon. Och så känner man att "banne mig, den där typen känner jag. Om det skulle hända nått vet jag att jag skulle kunna fråga om hjälp". Men sen så inser man att man liksom bara målat upp det i fantasin. Någonsin känt så? Hur kan det hända? Tänker andra så?

 

Eller som den gången jag kastade en skiva pålägg (skinka?) på golvet till en hund. Tänker övriga som satt runt bordet på det? Antagligen inte. Hur kan jag känna att det är ett sådant minne som förevigt kommer finnas i mitt inre? Vem liksom bryr sig? Vad tänker andra människor på hela tiden?

 

Troligtvis kommer det börja regna strax. Jag borde plocka in tvätten jag hängde ut för ett par timmar sen. Hopplöst. Imorgon ska hela förmiddagen bestå av regn. Det behövs, som alla somrar. Och jag skall spendera förmiddagen med att tänka på allt jag är tacksam över. För det finns så väldigt mycket jag är tacksam över, även om jag kommer hit och gnäller ibland.

 

Många saker har överlevts och kämpats igenom. Och detta är bara en dag bland alla andra. Och även om jag har mycket oklart framför mig så vet jag just nu vart jag står, vad jag heter och vad jag gör. Just nu i denna sekund är jag trygg. Vart framtiden tar vägen kan man inte alltid påverka. Man får chansa och hoppas att de steg man tar är åt rätt håll. 

 

Jag skulle aldrig ha köpt den där basketbollen för så sjukt många år sen.

 

 

/Ao