Clap along if you know what happiness is to you

Jag borde inte alls sitta här och skriva. Jag borde helt enkelt göra något vettigt och som ger nått. Ger detta nått alls? Är detta ett sätta att få ut nått eller ska man bara släppa tanken. Kanske jag borde skriva i ett vanligt tomt dokument, eller i en annan blogg jag har sen gammalt. Inte vet jag. Men det var här jag fastnade nu.

 

Tänk så många ord jag kladat ner här tidigare. Ord som ligger där och som påminner om det som varit. Ord som bara får vara där. Det finns många inlägg jag skulle vilja skriva men som inte går att skriva här. Detta är inte längre en plats att ventilera varken jobb, privatliv eller konkreta tankar. Så, jag flummar mest runt.

 

Vardagen rullar ändå på. Och jobba ska jag börja göra efter uppehåll om 1,5 månad. Och jag tänker mycket på det. Så, i det stycket tog jag upp ungefär så mycket som känns tryggt att dela om de delar jag inte kan ventilera här. Ändock tycker jag synd om er stackare som fortfarande så stadigt kikar in här, ävenom jag haft ett uppehåll på bloggen i typ ett år. Vilka är ni? Törs ni ge er till känna?

 

Nu ska jag luta mig bakåt i soffan, blunda och samla alla tankar.

 

Med Lycka

 

/Ao