Klart
Kategori: Allmänt
Jag har funderat på det här ett tag. Jag har försökt analysera känslan som jag fick för nån vecka sen. Jag tror att jag faktiskt hittat ett ord som kan beskriva känslan. Och det är det abslout värsta någonsin. Det jag känner är besvikelse. Jag är besviken. Ja, det är jag verkligen. Jag trodde först jag var ledsen, sen trodde jag att jag var arg men jag lät känslorna vara för en stund för att låta tankarna landa. Besvikelse var det jag landade i.
Överlag måste jag faktiskt säga att folk är så otroligt fega. Folk försöker anpassa sig och göra om andra. Allt för att passa in, allt för att det ska vara efter nån normal norm. Men vet ni? Jag skiter i vad som är normalt. I min tanke så är det okej att ha de vänner man vill, ingen skall någonsin få styra vem man får och vem man inte får umgås med. Även jag har tidigare blivit nedtryckt och fått välja bort vänner men numera är det så slut med det. Jag umgås med dem jag vill, när jag vill. Min vänner är mina vänner och dem skall jag ha all rätt att umgås med. Skulle jag till exempel inte få umgås med vissa för min andra hälft, vad ärhan då att ha? Då kan han alltså inte acceptera en del av mig?
Som jag lever nu är mitt liv väldigt öppet och fritt med en otrolig känsla av trygghet i kärleken. Hur kommer det sig? Ja, för att vi lever efter mottot att vara öppna och att det som har varit innan, det har varit innan. Och jag får vara öppen, alltid.
Men det här drar in på fel spår och handlar inte alls om mitt liv eller vad ni kanske förknippar detta med. Ni har inte en susning vem jag är besviken på, och inte kan ni gissa det heller. Och jag tänker inte hänga ut människan heller. Jag är bara så besviken. Och här var det enda stället att få ur mig det på. För nu har jag gjort klart i mitt huvud att det aldrig mer skall finnas någon kontakt. I juli måste jag, men sen skiter jag i det. Jag är inget slit och släng. Alla människor får stå för sina val. Aldrig mer hjälpa, aldrig mer ställa upp. För det man får är bara skit. Ska jag lära mig denna gång?
Annars då? Jodå det är förträffligt. Men jag är stressad. Eller jag är kaos. Jag är inte bra på att flytta, min hjärna är inte bra på att flytta. Det blir totalt kaos så fort jag tar i en flyttkartong och jag vill bara gå och sova. Men trots allt så har jag lyckats fylla sex kartonger och fyra ikea-påsar hittills. Men - det är en del kvar. Och nu väntar jobb 7-20:10 två dagar och sen är det midsommar med allt vad det innebär och på lördag är det födelsedagskalas. Det lämnar söndagen fri för det sista. Och då är tänken att allt skall stå färdigt för att på onsdag morgon skyfflas in i ett släp och rulla ungefär 3,5km. Det vore det optimala för att Juli skall bli lugn. Juli är en månad fylld med en hel massa bus och kul så det vore skönt att ha hunnit flytta allt innan det drar igång.
Så, vad ska jag göra. Jag ska packa en kartong till innan jag känner efter om jag orkar mer idag.
Och inte skämmer jag bort er med bilder heller, för det orkar inte Anna idag.
Med Lycka
/Ao
För att jag vet vad jag förtjänar
