Fy sjutton! Det var längesen jag mådde såhär jäkla dåligt. Nu natten till idag kurade jag ihop mig med en hink och skakade mig igenom natten med världens mensvärk. Trots Ipren. Jag fick i alla fall slumra till lite men när jag vaknade satte det snart nog igång igen. Även nu trots Ipren. Inatt får jag möjligtvis lättare att somna. Vetekudden är laddad, som den har varit hela helgen. Men hinken får stå kvar bredvid sängen. Kanske är det nu det är dags att söka för det här? Man kan ju inte bli sängliggande liksom. Men det blir en annan dag. Det här tar verkligen på krafterna. Känns som om mina armar och ben väger 300 kilo. Det går sakta när msn rör sig - om man rör sig. Mest irriterad är jag såklart över att min lediga helg som jag längtat efter så mycket blir helt bortkastad. Och egentligen - vad är det för mening med att vakna på morgonen när man ändå ska sova på kvällen igen? Ständiga frågor, inga svar. Godnatt! /Ao