Usch va förkyld jag är. Det bara kom sådär plötsligt i tisdags och sen dess har jag varit utslagen.. Jag,vet inte om det är så för alla, men när jag får feber så ställer det till en massa oreda i huvudet. Värre än innan liksom. Igår gick jag för mig att det var sommar och att jag skulle åka hem och äta jordgubbar. Det tog en stund innan jag kom på vad felet var och att det inte skulle finnas allt jag vill ha hemma. Att det inte var sommar var inte det som störde mig mest. Och så var det här någon annan dag, jag var helt säker på att Ralle var hemma från jobbet och att vi skulle åka någonstans. Kan ni gissa hur stor ensamheten kändes när jag insåg att huset var tomt och att han inte var i verkstaden. Båda gångerna drog jag täcket lite extra mycket över huvudet. Men igår fick jag jordgubbar i alla fall. Eller, jag köpte de själv. Och aldrig har det varit så smärtsamt för själen att äta jordgubbar med grädde. Och aldrig har jag insett hur mycket saker jag håller mig borta ifrån per automatik för att skydda mig själv mot tårarna som hur som hellst någon gång kommer rinna. Kanske får man ett visst antal tårar dom måste spenderas i ens liv, kanske får man bara fler och fler ju längre man samlar. Kanske spelar det ingen roll. Hur som hellst tror jag att snuvan går åt rätt håll idag. Kanske. Men jag ska nog sova ett par timmar till så får vi se om jag kommer längre än till soffan idag. /Ao