Ibland är saker väldigt lustiga. Ibland hittar man ingen logik i livet. Behöver man göra det egentligen? Spelar det någon roll om man vet vad som är upp och vad som är ner? Det tuffar ju vidare i alla fall.

Jag längtar väldigt mycket till semestern. Längtar tills vi drar till Turkiet. Bort på något vis. Det ska bli otroligt mys att bara få komma bort på riktigt så att man sen kan börja uppskatta de vardagliga sakerna igen. Kanske man behöver komma bort en stund för att kunna se saker och ting på nytt igen?

Nåja. Idag bli det stängningsjobb precis som igår. Sen är det helg för min del. Underbart! Det ända inplanerade är ju studenten på lördag. Jisses va alla blivit stora och vuxna. Själv stannar jag ju på 17. Har jag verkligen blivit 23? Hur gick det till? Ändå så känner jag för att plocka fram min studentmössa och sy om året på den så att jag kan ta studenten igen. Alla har så himla kul ju! Och så får man snällt stå bredvid och se all lycka när man själv vill vara mitt i den, även fast jag vet att jag fått min dos redan. Ojoj... Livet är bra tufft (I-landsproblem).

Egentligen är vi rätt bortskämda i den här delen av världen. Jag vet att i alla fall jag borde ta vara på allt som man ser som självklart bättre än jag gör. Det finns så många som har det värre. Hur långt nere man är finns det alltid någon som har det värre, på något sätt. Inte sant? Ibland får jag sjukt dåligt samvete för att jag gnäller. Eller för att jag inte vill äta upp nått för att det inte var supergott. Eller får storpanik över att jag inte har råd att köpa någon viss sak som egentligen är helt obetydlig. Allt är bara ett stort skämt.

Men inget av det där var ju vad jag hade tänkt skriva om. Det enda jag hade tänkt mig säga med detta inlägg var att jag försöker uppskatta livet även om det ibland går helt emot mig.

/Ao