Clap along if you know what happiness is to you

Nya blogg.se.. Jodå, när jag kommer underfund med allt här så blir det nog bra. Tiden får visa.

 

Men det var inte alls därför som jag loggade in och tänkte skriva ett nytt inlägg här. Nej nej.. Ni förstår det är såhär:

 

Jag har kommit på en grej. Nu är jag lite mystisk, men det är för att inte såra. För längesen, kanske 8 år sen snart, hände det något. Något som jag förträngt så hårt att jag inte kom ihåg det över huvud taget. Stoppat undan det så långt bak i hjärnan att jag inte ens kunnat ta fram det när jag blivit påmind om det. Aldrig fattat att det var jag. Hur som helst. Men på någotvis så fick en låt mig att komma ihåg. Känslan. Den där fruktansvärada rädslan. Något som var så kul som sen spårade ur. Nu behöver ni inte börja kippa efter andan. Jag lever och mår okej. Det jag ville komma fram till är att jag tror hjärnan är duktig på att stoppa undan för tunga grejer. Förminska det jobbiga tills man får ork och hjälp att bearbeta. Och okej. Varför inte ta allt på en gång då?

 

Men det här minnet av en speciell händelse, det har nog påverkat mig mer än man kan ha anat. Utan att jag haft en aning om det. Ibland har man gjort saker som inte varit så smarta. Kanske finns det en liten uns av förklaring i det förflutna? Och om jag bestämmer mig för det så blir det mycket lättare att hantera det i framtiden. Det kan finnas en anledning till vad jag känner ibland. Det är inte bara jag som håller på att bli helt galen. Kanske försökte hjärnan bara bearbeta genom handling, men så blev det så fel. Eller kanske den försökte få mig att fatta, komma ihåg.

 

Nåja. Vad hjälpte det er att läsa det här? Inget. Vad hjälpte det mig att skriva det? En del. Mitt liv börjar om idag.

 

/Ao