Jag måste ta och ordna upp min tillvaro lite. Det tänker jag varje dag. Men jag gör det aldrig, för jag vet banne mig inte hur. Jag antar att jag måste vänta tills jag kommer på det. Det känns som om minst de tre månaderna har spenderats i något sorts vacuum. Men livet fortsätter verkligen på riktigt. Det är bara jag som stannat upp. Ensam står jag och undrar om någon ska stanna och vänta så jag kommer ikapp. Så? Det sägs att man ska vara glad för alltman har, men jag är inte nöjd längre. Livet är förjävla orättvist. Är det inte slut på min kvot av hemskheter än? Eller är det någon som bestämt att jag ska få mer än andra. Det sägs även att det som inte dödar gör en starkare. Men jag vill inte behöva vara stark. Jag vill inte bli starkare. Jag vill leva i en värld med fluffiga moln, men nu är det mest en värld av branta klippor. Det suger! Nu ska jag sova. Punkt! Imorgon är en ny dag. En dag närmre slutet. På allt. /Ao