Jag känner för att hoppa upp och ner! I torsdags var jag på VRF och hoppade på Roddansöt. Nervör var jag för trots alt har jag bara hoppat en gång tidigare sen innan sommaren. Hur det än var så gick det bra.  Jag måste börja lite mer på mig själv och att jag kan lite ändå.

Hur som hellst. Jag är ännu mer glad. Idag var jag ute med Lizardpony och galopperade. Ja, tro det eller ej. Men vi galopperade på världens mysigaste lövbädd på stigen bredvis sjön! Visst, det var inte så lång sträcka som var helt bar och som gick att galoppera på - men fortfarande underbart!! Jag tänker suga in den känslan nu och leva på den ett tag. Jag vet att det kommer mer vinter snart igen, men det tar vi då.

Förresten, jag gillar inte vintern. Alltså, jag gillar inte vintern alls. Den får min ponny att må dåligt.

Och så är jag glad för att jag för en gångs skull kan skratta åt saker som händer runt omkring mig utan att behöva se mig om över axeln.

Och jag är glad för att det snart är måndag igen. Måndag = Måndagsfika. Det gör hela min vecka! Hur kunde man klara sig utan det så länge? Och denna måndag till ära så ska vi fika på sultans på norr i K-holm. Extra lyxigt ska ni veta!

Okej, jag sa inte göra alla er så deprimerade över att jag är så glad. Tråkiga saker händer med. Folk förändras. Men en sak man alltid kan vara säker på är att någonstans långt där inne är en månniska alltid samma. Det beror bara på ur vilken synvinkel man ser den för tillfället. På gott och ont. Och jag blir ledsen för att det finns oskyldiga barn som blir utsatta. Och jag blir ledsen för att vissa bara förstör för andra för hämdens skull - inte för någon egentlig orsak...

På tisdag är det dags för jobb igen. Det känns så deprimerans nu, men blir säkert bättre då.

Nehe. Dags att faktiskt göra något. Sitta och pilla med Ralles körjournal är väl på schemat nu när han får hjälp med att klyva ved antar jag. Wiiie.

/Ao