Jag har nog inte förstått hur mycket jag verkligen har saknat min Emma. Idag träffades vi iaf efter jobbet och tog en pizza i stadsparken och pratade lite om gamla tider och mycket om nya tider. Tänk att det måste ha varit nästan 1½-2 år sen vi sågs på riktigt förra gången. Det är så otroligt om man tänker på hur vi satt ihop förut. Ändå var det samma gamla sköna Emma med samma värderingar i livet. Underbart! Och det är skönt att veta att hon fortfarande finns där ute, i nöd och lust.

Annars ser livet ut som vanligt. Jobb. Hästar. Sova. Äta. Busa. Dock blir det inget fika nu på ett tag eftersom Paulina så fint fick för sig att åka utomlands och inte har hört av sig när de landade. (Hoppas allt gick bra??) Nåväl. Så är det här i livet.

Lagom till veckoslutet så åker jag och Ralle iväg och klappar varg. Hans julklapp förra året från mig. Jag hoppas att det blir urmysigt och att det är någolunda fint väder. Hur som hellst kommer det bli kanon - det kan liksom inte bli annat. Mys!

Imorgon drar lektionerna igån på VRF också. Och Lizard är någolunda klar för det. Han har konditionen och springet, men han är förjävla fet efter sommaren. Men det är liksom så det är. Bara att jobba lungt.

Nä, nu blir det kvällsfika och sen sängen. Ralle ska ju upp 05:15 imorgon så...

/Ao