När förra hösten närmade sig så skrev jag att in höstdepp var som bortblåst. Det skulle jag aldrig gjort. Nu straffar det sig. Nya grejen verkar vara sommardepp. Men, tilläggas bör att det inte är en sån depp man kan läsa om i tidningarna. Jag skiter fullständigt i om min mage inte är 100% platt eller om jag aldrig lyckas få den perfekta brännan (det är ju omöjligt). Nej, nu snackar vi större problem. Grejen är den att det känns som om sommaren redan är slut.

Innan jag fortsätter med min klagan så måste jag bara be om ursäkt för att jag verkar ha blivit så usel på att förklara saker.

Jo, sommaren.. Alltså, det känns ungefär som om den lurar mig att bli glad. Försöker få mig att tro att livet är perfekt (vem har ett perfekt liv) för att sen bara försvinna och lämna mig med höstens och vinterns mörker. Jag vågar inte tro på sommaren längre. Jag vet att den lämnar mig förr eller senare. Ja, och då tycker man ju att jag borde gå ut och ta vara på tiden i solen och värmen men det funkar liksom inte. Jag har kommit till den punkten när det känns bättre att bara sitta inne när det är sol ute. Det är som om jag känner att solen inte ska få någon tid med mig eftersom jag vet att den lämnar mig helt hänsynslöst senare.

Det var skönt att reda ut mina tankar lite. Jag försöker alltså hämnas på solen, göra sommaren svartsjuk. Kalla mig knäpp om du vill.

Å andra sidan så vill jag bara att sommaren ska dra igång nu med allt vad det innebär. Midsommar, Läppe, Grilla, Minigolf, Krocket, Kolmården, Guldsporrarna, Snickeri... You name it!

Igår var en mysig dag. Efter att jag kom hem från jobbet typ vid 4 så packade vi ner lite picknick och gick med hästarna till stora sommarbetet vid sjön. Eller rättare sagt, jag gick med hästrana och Ralle körde bort fikat och fixade elen till hagen. Men det är så mysigt att prommenera iväg men mina sötnosar så det gjorde inget. Vi diskuterade sommarens göromål. Jag och Lizard pratade lite om stilhoppningen på torsdag. Vi kom väl fram till att han kommer ha hunnit äta sig fet som ett as till dess och att han kommer riva med magen. Eller ja, det var vad jag sa och just då frustade han helt nöjt. Agnes gnolade som vanligt på sin visa som hon alltid gnolar på när vi är ute. Jag vet inte vad det är för sång, men den är väldigt fin! Väl framme vid hagen så släppte vi ut monstren i hagen och tänkte att nu blir det fart! Men nej, skulle inte tro det va. Det fanns ju massa ny mat att smaka på! Så jag och Ralle placerade oss mitt i hagen och åt medan hästarna gick runt överallt och smakade på vart gräset kunde vara som godast. Det är ett väldigt fint bete. Stor med både träd och äng. Mat och skugga. De övergav oss en bra stund för Lizard hade hittat lite gott klöver på andra sidan hagen.

Okej, jag bara rabblar. Inget meningsfullt. Det är bara det att jag funderat igen på att det jag vet vet ingen annan och allt det där. Det är ju ingen som vet hur jag upplevde dagen igår. Nej, jag måste sluta överanalysera!

Så, idag kanske det blir måndagsfika. Det beror lite på hur det går för R och P på sina jobb. Hoppas hoppas hoppas!

/Ao