Ralle är sjuk. Snuvig och dan är han. Med feber och allt. Jag vet vad jag har att vänta.. Underbart. Men man får väl vara glad för att man är någolunda frisk i vanliga fall. Dock tror jag att jag dör av sömnbrist då han ligger och snorar och snyter sig hela natten lång. Nässray är iaf inhandlat! Skönt!

Idag har jag slappat i soffan mest hela tiden. Det har varit skönt som tusan! Men det är vid sånna tillfällen jag börjar fundera på saker och ting. Och jag saknar verkligen min lilla Marwin.




Ibland när jag tittar på bilderna jag har på honom så känns det som om jag höll honom igår. Men ibland blir jag så rädd att jag ska glömma bort honom. Att jag ska glömma hans långa svans, hans charmiga ögon. Hur han brukade spring racer överallt och hur omöjligt det var att få honom att inte sova i sängen eller krypa in under täcket och bita en i tårna. Vi hann inte fira din 2års dag ens.

http://annaolson.blogg.se/2009/february/den-forsta-gangen-vi-sags.html

Det är många jag saknar. Många som tagit bitar av mitt hjärta. Och ibland funderar jag över vad som ska hända när det är dags för Lizard eller Agnes. Min värld stannar. Ångesten blir för stor. Det går inte att tänka längre.

/Ao