Han är vad som är rätt, han är vad som finns,
han lägger sig aldrig ner.
Bilen han sitter i går för fort, det har den alltid gjort,
men han ler.
Han har aldrig känt att han vill bromsa,
alla andra borde gasa.
Han är i grått och hon är så fin.
Låt mig va!

För nu ger han mig bara mörker.
Tar mig med in i natten.
Det är det han har kvar
och jag ger honom bara mörker
tar honom in i natten
det är det jag har kvar

Allt som känns är ingenting men inget känns som någonting
och allting är nånting mer
hans tid är kort men hans liv är långt
hans tvål är en jacka som han bär när han reser bort
nu har onsdag blivit torsdag och snö blivit sprit
hans misstag sprider ljus när källarmästaren ser dit
han har slutat känna efter för länge sen
låt mig va!

För nu ger han mig bara mörker
tar mig med in i natten
det är det han har kvar
för nu tar jag bara glädje
tar honom in i natten
det är det jag har kvar

Du lever som ett asfaltsbarn, du äter bara luft
och du har ingenting att göra i verklighetens rum för
du är en saga utan lyckligt slut men jag säger dig
att du har allt som alla vill ha ut av livet
du andas inte längre luft du andas ord
och du kommer aldrig klara dig för du begår ett mord på dig själv
och jag hatar att det är så underbart
och jag hatar att det är så jävla vackert

För nu ger han mig bara mörker
tar mig med in i natten
det är det han har kvar
för nu tar jag bara glädje
tar honom in i natten
det är det jag har har kvar.