Jag har precis läst ut min bok. Jag kände för att titta lite på hästarna och såg då att Agnes var väldigt intresserad av någonting. När jag ser det hon ser blir jag först chokad och sen alldeles varm. Sen börjar jag fundera.

Ute på gräsmattan bakom stora huset ser jag att Alva är ute och leker. Sen ser jag Sandra med Ossian. Vad stor han har blivit. Han är ingen nyfödd baby längre. Nu står han själv och går nästan helt själv. Men så längesen var det väl inte de kom hit. Men när jag tänker efter så var det ett bra tag sen. Tiden har gått fort. Då brukar de flesta säga"Vad har jag gjort med mitt liv", men inte jag. Vet ni vad? Jag är faktiskt helt nöjd med hur det är nu. Jag har en underbar pojkvän, underbara föräldrar, bra vänner, snart fast jobb och såklart mina trogna bästa kompisar - Agnes och Lizard. Kan det bli mycket bättre? Jag tror inte det. Våren är här.

När jag såg Ossian, Alva, Sandra och Nicklas funderade jag nog för första gången i mitt liv på hur det vore att få egna barn. En egen liten snutt att hålla i famnen, att trösta på natten och se växa upp. Kanske vill jag ändå bli mamma själv om några år. Ingenting är omöjligt, men allt tar sin tid.

Lugnet bredar snart ut sig över gården här, med allt vad det innebär. Våren är här, och inget kan förstöra det för mig. Inte tjuriga tanter och inte förkylningar.

MITT LIV ÄR UNDERBART!

/Ao