Och jag skrattade
Kategori: Allmänt
Jag borde inte alls blogga nu. Jag borde dra på mig andra kläder och göra mig redo för äventyr. Men här sitter jag iklädd blå mysstrumpor, rutiga pyjamasbyxor och en grå t-shirt med spindelnätstryck på. Jag har även lite av gårdagens maskara smulat runt ögonen och håret i ett enda stort burr Och ett stort leende på läpparna. För det hände nyss något som fick mig att asgarva. Och det är det jag tänkte berätta för er.
Jag sittter här vid köksbordet och för er som inte vet så ser man ut på ytterdörren genom fönstret. Helt plötsligt dyker det upp något i min ögonvrå och jag rycket till lite. Helt plötsligt står det en kille precis utanför fönstret och vinkar. Han ser frusen och kall ut ocg bär på ett brunt paket. Ja vad gör man. Det är klart jag öppnar dörren. Observera min klädsel. Han frågade om jag var den enda som var hemma och tittade finurligt på mig. "Öh, jaa?" sa jag. Han såg lite besviken ut och jag frågade vad det gällde. Då berättade han att paketet skulle till några längre ner på gatan men att de inte varit hemma varken idag eller igår. Vad svarar man på det? Jag stod någ mest som ett frågetecken där. Men så tog han ett djupt andetag och frågade om jag var myndig. "Öh, ja hahaja?" får jag ur mig. "Är du myndig på riktigt?" frågade han. "Jaa, jag lovar" sa jag. Så ville han att jag skulle ta emot paketet och skriva på och sen kunde jag lämna det till grannarna. Och det är ju inga problem. Men hans blick. Han måste undrat var mina föräldrar var, om jag bodde här och framförallt varför jag såg ut som jag gjorde. Och sen kan jag ju, utan att säga det uppenbara, säga att det var kallt ute och t-shirten är tight. Stackars människa!
Nu ska jag reda ut min utstyrsel och dra mot FIKA!!
Med Lycka
/Ao
Fast det är den jag är
