Stadig följeslagare
Kategori: Allmänt
Alltså nu börjar jag bli trött på min nacke. Nu har jag haft min nackspärr i snart tio månader. Ibland så sköljer bara en så stor trötthet över mig att jag skulle vilja gråta. Men nä det ska jag ine göra. Istället ska jag ta och rycka upp mig och tänka på att imorgon gör jag sista dagen på praktiken på Odensbackens Vårdcentral. Woop woop! Ett steg närmre klar. På måndag börjar långa fem-veckorspraktiken på USÖ och det är väl bara att kötta igenom den med. På nått vis så kommer man alltid igenom det som man tycker känns lite tungt. Samma sak är det med detta. Jag ser väl inte fram emot praktiken men jag ser fram emot när den är klar. Jag ser ljuset liksom. Men det är ju alltid jobbigt första dagarna på ett nytt ställe, även om jag inte är direkt blyg. Det är ju så många människor man måste känna av på en gång och så mycket press på att prestera som ligger till grunt för min oro. Men jag tänkte ta tag i den oron på måndag morgon. Innan dess är det ingen idé att känna någon. Vad ska jag göra liksom. Nä, precis.
På tal om ingenting så har jag haft en riktigt dålig hårdag idag. Jag gick och la mig direkt efetr duschen igår och imorse var håret helt galet. Och även fast jag haft det i hästsvans idag så har det sett helt galet ut. Tycker jag iaf. Nåja.
Här kommer en bild från nån annan gång:
Med Lycka
/Ao
Carry on
