Du måste andas
Kategori: Allmänt
Stop. Nu är det paus. Nu ska jag andas en stund. Lyssna på lite bra musik och höra på hur Mattias fixar och donar. Har precis startat två tvättmaskier. Blir lagom att hänga tvätten innan sängen väntar sen, eller vänta med det till imorgon bitti. Vilka sköna val.
Idag har vi haft KTC-examination. Denna press att behöva stå framför en lärare som sitter och stirrar på en och glor som man är helt knäpp. Javisst jag är knäpp, men jag kan det här. Dock är det alltid jobbigt det där med examinationer när man inte får ha något sorts hjälpmaterial eller nått liksom. Hur ska man kunna hålla allt i huvudet. Ja, inte vet jag om jag kuggade eller blev godkänd. Med tanke på att jag fick en liten blackout och inte riktigt hängde med på vad jag pratade om så är risken stor att jag inte fick med allt. Men det beror helt på vad examinatorn vill ha. Det är sånt man inte vet. Usch. Hur mycket ska jag kunna berätta om levercirros och blodtransfusioner liksom? Hur mycket ska jag hinna med på 25 minuter? Alla dessa lagar, författninger, etiska resonemang och hygieniska principer. På det är det såklart momentet som skall utföras enligt konstens alla regler och motiveras och det ska talas om risker och fördelaroch nackdelar. Tycker det vore nog. Men icke. Sjukdomen skall även den redovisars och alla symptom i patientfallet ska härleda och man skall ge omvårdnadsförslag. Sen skall det även kopplas ihop med momentet. Ja, på 25 minuter. Så man kan ju inte prata allt för mycket om sjukdomen tänker jag. Nåväl, gjort är gjort. Behöver jag göra om så gör jag det. Nu ska jag försöka släppa det där tills resultatet kommer om ca två veckor. Wohoo!
Vad har mer hunnits med idag? Jo god lunch i stan med brudarna. Mums! Gott, men inte fantastisk mat idag. Efter det styrde vi kosan mot Kullbergska sjukhuset. Ja, vad ska man säga.. För er som har hängt med länge på bloggen så vet ni att jag haft en knöl i ljumsken ett par år. Jag har gjort undersökningar, ultraljud och röntgenundersökningar hit och dit. Och ingen har hittils kommit på vad det är för knöl. I Juli 2012 gjorde jag en magnetröntgen och för ett par veckor sen fick jag brev om att jag var välkommen på läkarbesök på Kullbergska. 1,5 år (!) senare. Ja, man hinner bli lite nervös i väntrummet. Efter att ha haft så mycket cancer runt sig och på praktiken är det det ända man kan tänka på. Även om det vore hur ologiskt som helst. Ja, hur som helst. Jag fick träffa min favoritläkare som jag träffat åtskilliga gånger i samband med olyckan när jag blev sparkad av en jättehäst i magen så levern gick sönder, och även i samband med denna knöl och alla undersökningar. Hon visade mig röntgenbilder och vi kollade på röntgensvar. Det vi kom fran till var att det är en vätskeansamling, ett ljumskbråck eller vad sjutton som helst. Hon kände även efter den men knölen, som kommit och gått, hade gömt sig sen några månader tillbaka. Det gjorde ont. Hon sa att de skulle ha en stor konferens med massa läkare och specialister som ska titta på mina provsvar och se vad sjutton det är. De tycker fortfarande att jag är ett väldigt spännande fall. Vi får väl se om det går så långt att de ska öppna upp och kika vad det är.
Lagom uppspelt och stressad som jag var fick jag gå ut till undersköterskan som tog ett blodtryck på mig av någon anledningen som var lite oklar. Ett blodtryck på 100/71 när man är uppe i varv tycker jag är lågt som tusan. Men ja, jag lever ju iaf. Men det är ju inte underiligt om jag tycker det snurrar lite när jag kastar mig upp ur sängen på morgonen (som om det skulle hända ofta liksom).
Nu ikväll var Rasmus och Sabina på besök. Vi kikade på Arga Snickaren. Ibland undrar man hur människor tänker när de påbörjar projekt..
Gud vilket trist inlägg det blev hörrni. Massa text och bara massa skit egentligen. Kan avsluta med att säga att imorgon blir det shopping med bruttorna. Och även lite plugg inför seminariumet på måndag.
Med Lycka
/Ao
FInns
