Brum
Kategori: Allmänt
I morse var himlen alldeles blå och solen sken. Nu är det mest grått och eländigt. Men inte kan nån förstöra mitt humör ändå. Känner mig på sånt topphumör så man nästan spricker. Varför? Ja, varför inte liksom? Det är bara att vara glad för det men har och leva med det. Och jag är glad. Jag är så innåt helsike glad för just idag har jag allt. Nåväl, nästintill. Men jag har känslan av att livet är toppen.
Sitter och klurar på mina tatueringsplaner. Hade sånt starkt sug här för ett par dagar sen att bara dra iväg till en studio och köra igång direkt, men jag vet bättre. Jag kan inte bara kladda dit nått på samma sätt som jag skulle kunna kladda ner nått på ett papper. Mina tatueringar ska betyda något för mig. Jag skiter väl egentligen i vad andra tycker om dem, det är i huvudsak innebörden av dem som är viktigt, men det är klart jag vill att de ska se bra ut så man kan visa dem. Dock tänker jag inte prata så mycket mer ingående om mina planer såhär i förväg. Det vore att förstöra spänningen. Men jag kan säga er att det blir ingen innan augusti i år. Punk slut på det. Och det blir nog inga fler tatueringar än de tre jag har i tanken. Dock måste jag kasta om ordningen lite på dem. Nästa sommar jag kan ju inte gå och tatuera mig på armarna för då är det jobb som legitimerad sjuksköterska som gäller. Hur skulle det då se ut med en halvläkt tatuering. Funkar liksom inte.
Hur som helst. Mina händer och lederna därikring har skött sig toppenbra i vinter. Men nu.. Jag senaste dagarna så har det känts lite. Och just i denna stund så värker fingrarna så jag tror jag ska gå av. Men jag är glad ändå. Klart man inte ska gnälla, men lite ledsen blir man att de inte bara kan funka som de ska. Fast jo, det gör de ju. Det är bara lite ajaj i dem. Det går nog över tills imorgon om jag bara får räta ut fingarna när jag sover. Det här låter helt sjukt nu när jag tänker efter. Det låter som jag har världens krokfingrar, och så är det ju inte. De ser ut som helt vanliga fingrar. Bara det att de gör lite ont. Ah, skit samma hörrni.
Förresten, kommer ni ihåg min nackspärr? Jag har hittat något så fantastiskt som en TENS-apparat. Och inatt förstår ni. Ja inatt så sov jag halva natten på mage. Det har inte hänt på över ett år. Och jag kan inte annat än säga att TENS-apparaten lindrat min nackspärr så otroligt mycket. Det är inte helt bra. Men det känns fantastiskt att kunna röra på huvudet.
Nog om allt. Nu ska jag sjunka ner under en filt i soffan och mysa. Eller kanske skruva ihop lite garderober till nya sovrummet. Eller tvätta. Den som lever får se.
Med Lycka
/Ao
Jag tycker inte synd om dig ett dugg
