En bortglömd tanke..
Kategori: Allmänt
Jag kom på mig själv med att inte komma ihåg varför jag har "Let's walk trough the fire together" som rubrik på min blogg.. Jag kunde inte ens komma ihåg vart jag fått textraden ifrån.. Fy på mig! Plötsligt slog det mig att det är från en låt jag lyssnade mycket på för bra länge sen.. På den tiden andra tankar snurrade runt. Lättare tankar? Inte troligt. Allt är en stor klump.. Hur som hellst har jag återförenats med min header igen. Så underbart... Men den passar inte längre. När jag orkar - då blir det en ny. Ensam är stark.
Söndagen idag har varit en riktig jävla soppa... Om man tar den från början kan man väl säga att den började på topp och sjönk ner till botten så totalt inom loppet av bara nån sekund. Som om nån bara drar undan stolen när man ska sätta sig.. Så totalt oväntat (eller?), men ett tydligt tecken på vilka som går att lita på. Väl på botten så grävdes en djup jävla grop.. För det är så, vissa ord går aldrig någonsin att ta tillbaka, få osagda eller släta över med ett skämt. Och oftast är det de som sårar allra mest. Känslan när man blir överöst av små pikar, om man nu ens kan kalla det så, som slår med full kraft mot ens redan hukande självkänsla är så totalt mörk och utlämnande.. Det är inte okej göra så, inte när detså tydligt syns att det sårar. Varför jag skriver allt här på bloggen är ju egentligen en bra fråga. Det borde tryckas upp i ansiktet på folk.. Men man gör inte så..
Kaosartad morgon och förmiddag innan jag tog tag i livet och åkte och firade pappa. Det var trevligt med en stunds glädje. För väl hemma igen blev det svart.. Det enda var att dra på lite musik och drunkna i den med filten över huvudet. Oreda!
Dock kom Rebecka och Paulina snart och lättade upp hela livet, som de alltid gör! <3 Tränat har vi gjort idag och det känns. Nu är det dags att städa upp det kaos jag lyckats ställa till med idag.
/Ao
